Musik… hur skulle världen se ut utan musik? Jag älskar musik, det är som terapi för mig. Det kan hjälpa mig att få ut känslor och förstärka olika tillstånd. Att dra på en riktigt bra låt på riktigt hög volym och känna hur musiken strömmar i hela kroppen och man spritter av glädje och man blir så inne i låten att verkligheten känns långt borta.
En musikgenre som jag älskar är house/electro/trance och allt i den stilen. Att stå på ett dansgolv fullt med människor som uppskattar den musiken och släppa loss helt är fantastiskt. Alla är glada och endorfinerna sprudlar! Jag kommer aldrig glömma full moon party i Thailand, vilken jävla upplevelse. Människor hoppar runt, njuter och älskar livet. Är hög på livet (tyvärr är många hög på annat också). Jag ska bjuda på några gamla favoriter som får mig att bli hög på livet!
En annan musikgenre som jag uppskattar väldigt mycket är rock. Jag tror att jag har fått mycket av det hemifrån. Jag minns när jag var liten, när mamma och pappa vred upp volymen och hela familjen blev lycklig (ja vi var ju lyckliga när vi inte spelade musik också, men ni fattar) Det var så himla härligt. Jag minns när man hörde en bil komma in på gården och man hörde basen ända in i huset, då var det mamma som kom hem. Underbart
Idag hörde jag en låt i bilen på jobbet, dire straits - money for nothing.
Idag hörde jag en låt i bilen på jobbet, dire straits - money for nothing.
Woohoo, vilken känsla när låter kommer igång med trummor och gitarr. Jag ryser från tårna ut till fingertopparna och det känns som varje hårstrå på kroppen reser sig. Med rikligt bra ljud och hög volym är det inte långt till tårar. Det lyssnade pappa mycket på när jag var liten, eller han gör det fortfarande.
Visst är det väl coolt med gitarr, speciellt elgitarr! Jag ägde en akustisk gitarr en gång i livet, spelade i skolan. Men det blev tyvärr ingen rockstjärna av mig.
Låtar som också påminner mig väldigt mycket om barndomen
Sen lyssnar jag den del på smörsånger också, som Sophie Zelmani, Sarah Mclachlan och Melissa Horn. Cecilia Vennersten med Det vackraste har man ju vrålat ur sig till ett antal gånger, lika så Whitney Houston och Mariah Carey.
Dansband, det ger mig också rysningar, men på ett helt annat sätt. Jag kan inte allt förstår mig på hur man kan gilla något dylikt. Sliskiga låttexter, vidriga kläder, och hur kallar dom sig… Arvingarna, Flamingokvintetten, Thorleifs, Lasse Stefanz, bara att dom stavar det med z äcklar mig. Nä usch! Jag tycker att det kan vara roligt att dra en bugg eller annan styrdans. Men det kan man väl ändå göra till något annat som svänger.
Något annat som får mig att vilja krypa ur mitt eget skin är skit som EMD, Erik Grönwall och sån där pojkbands musik. Hur kan en människa som är över 12 år lyssna på något likande? Jag kan inte förstår, har man ingen känsla för musik över huvetaget?
Lika illa tycker jag nästan om RnB, hiphop och rap. (Ett undantag för Petter som jag gillar) En del låtar kan vara bra, men det inträffar inte ofta. Ne-Yo, Chris Brown, Justin Timberlake, Timbaland osv får mig att vilja dunsta från jorden. Jag kan vilja gå hem från en fest om det inte är musik jag klarar av, löjligt, men så är det. Musiken spelar så stor roll för hur mitt humör blir.
Dålig musik = dåligt humör = dålig kväll!
Ja nog om det dåliga, lyssna och njut på det jag lagt upp istället! (tyvärr är det inte bästa ljudkvaliten eftersom klippen kommer från YouTube)
