Kontrollbehov

En sak som diskuterades vilt när jag var och fika med tjejerna var kontrollbehov och stökiga lägenheter. Två av oss har ett sjukt kontrollbehov och två av oss är lite sjuka åt det andra hållet. Dom som känner oss vet vilka som lider utav vad. Inget av det är speciellt sunt. Varför kan man inte få vara någon mittemellan? Det erkännandes saker från alla håll. En får välja sina steg i lägenheten för att inte kliva på saker som ligger på hela golvet. Den andra har skorna parkerade nedanför datorn, för att det var där skorna togs av flera dagar tidigare. Den tredje får ont i kroppen när det ligger smulor på bordet och den fjärde kan bli galen för att det bli snö på dörrmattan så strumporna blir blöta. Ja, herregud va sjuk man är. En del har så mycket saker på vardagsrumsbordet att dom måste skjuta undan glas och flaskor, när man skönt lägger sig ner för att kunna se tvn. Medan andra försöker ta det lugnt i soffan innan dom dunkar av bordet men känner hur stressen skriker i kroppen att man knappt kan luta tillbaka ryggen på ryggstödet.

Jag undrar vad det är som gör oss så här. Har vi varit med om något traumatisk och därför måste ha koll på allt som händer omkring oss. Kan man påverka det, i så fall hur? För jag har inte lyckats ännu. Om man pratar om det och blir medveten om det så kanske det blir lättare att kontrollera. Det är konstigt, man kan kontrollera det mesta, men inte sitt kontrollbehov. 

Den här diskussionen resulterade i att två av oss inte vågar bjuda hem dom andra två. Den ena blev rädd för att den råkade sparka till den ena på benet, så byxan kan ha blivit smutsig. Det är härligt att man kan vara så himla olika. Det är härligt så länge man inte behöver bo tillsammans. Vi skulle inte klara av varandra länge. Det ömkades för dom som är sambo med oss. Det är inte lätt att leva ihop, det är en konst, det är det som gör det så speciellt, att få vardagen att gå ihop trotts sina olikheter. Att kunna acceptera den andres konstigheter och att kunna ge och ta.

Det finns en massa jag kan skriva om det här, men nu kom Tobbe hem så nu ska jag slita mig.

Jag vet att det inte är så lätt att leva med mig. Men jag vet att det är värt det! ;)

Mina tjejer

Mina tjejer gör mig så himla glad. Jag har just kommit hem från en härlig fika med tre utav dom. Det är så roligt att få höra hur det går för dom med allt och så skönt att få berätta själv, och erkänna sina synder. Nu har vi en massa roligheter på planeringen. Jag är såklart utsedd till samordnare, så jag kommer skicka ut mejl till alla tjejer snart. Vi tar en festlighet i taget. Hmmm undra vad jag ska börja med ;) hihi tycker det här är så roligt. Det är inga stora saker vi ska göra, men jag tycker det ska bli så roligt att få spendera mera tid mer er. För ni är verkligen mina energikällor.

Jag lär rekommendera en hårinpackning. Jag fick en ny serie med hårprodukter av mamma och pappa i julklapp. Jag har inte börjat använda den än, ska göra slut på det andra först. Men jag har tjuvprovat inpackningen två gånger. Det är jättebra. Man känner verkligen att den ger så mycket fukt till håret, och det blir jättelätt att reda ut, glansigt och lent. Oooo så bra ;)

Se så fint det blir. Bortsett från dom tunna topparna, som ska rättas till imorgon. Men jag gillar ju att bjuda på bilder ;)

Nu sitter jag här hemma ensam och bloggar, så himla skönt. Ska börja skriva på ett nytt inlägg på en gång tror jag!

Maria Montazami

Vilken underbar människa! Jag köpte boken som är tillägnad henne idag.

Nu ska jag hoppa ner i ett bad och tina upp mig själv, fryser ända längst inifrån. Tar nog med mig boken.

Sen ska jag iväg och träffa tjejerna, ska bli så himla roligt! :D

Fisken vet inte att den simmar i vatten. Fören den en gång hoppat ovanför vattenytan.