Jag är också tacksam och stolt över att vara Lokes bonusmamma. Han är inte hos oss idag, så hans sällskap får jag njuta av en annan dag. Det är värdelöst med varannan vecka tycker jag. Vi vill ha Loke här hemma hela tiden. Men så funkar det inte. Men vi vuxna ska väl inte klaga, det är inte vi som lever i två hela olika världar och får ställa om sig varje vecka. Tyvärr är det oftast barnen som får dra det stora lasset vid varannan vecka boende. Undra hur länge han kommer palla att bo så här? Lillgrabben blir ju så stor.
Vi firade dagen med att äta middag på husseliiharen. Jag, Tobbe, Sandra, Örjan, mamma, pappa och Wilma. Vi hade sett fram emot en fin meny att välja på. När vi kom dit hade dom endast två rätter att välja på, samt en förrätt och en efterrätt. Det hade dom kunnat berätta när vi bokade bord tycker jag, men men det var långt ifrån hela världen det. Problem, smärta och tråkigheter har fått en helt ny innebörd, för oss. Jag saknar känslan av att vara lycklig. Jag saknar känslan jag fick när jag var med Valter. Jag saknar dig så obeskrivligt mycket, älskade lilla pojke!
Nu fick jag sällskap av Doran.
Maria
