Cpapen är alltså den där stora slangen han har i hela ansiktet. Den är till väldigt bra hjälp om man inte klarar andningen helt själv. Men den är obehaglig, låter illa, missformar ansiktet och näsan, kan ge kallsupar, gör att han blir extra gasig i magen, medför en massa sladdar och den gör att vi knappt ser hans söta lilla ansikte. Den är alltså en bra livräddare men det kan tyckas vara dumt att ha den om man inte måste.
Den blåser ett lufttryck upp i näsan hela tiden som hjälper barnet att både hålla lungorna uppblåsta och påminner barnet om att andas. Man ställer in den i centimeter. Man kan ha från tre cm och uppåt. Valter har alltid haft lågt tryck. Fyra cm i Uppsala, fem i ambulansen till Gävle och fyra här i Gävle igen. Här om dagen sänkte vi till tre cm. Steget efter det är att plocka bort den. Man kan också ge syrgas i cpapen. 21% syrgas är det vi har i vanliga luften. Valter har haft 21% hela tiden i Uppsala, alltså inget alls. Här i Gävle har han fått extra, speciellt vid matning för då har han "dippat" på puls och syresättning extra mycket. Det är jobbigt att bli mätt. När man tar bort cpapen kan man istället få en smidig grimma i näsan som sprutar ut syrgas och syre blandat. Då får man hitta den rätta balansen med lufttryck och syrgas för varje bebis. Lufttrycket ger alltså lite lika effekt som cpapen, men ändå inte jämförbart.
OBS! Kom ihåg att jag inte är någon läkare. Jag är bara en mamma med stora öron som vill ha superkoll på allt. Men jag kan absolut ha missuppfattat något.
Idag plockade vi bort cepapen och satte på en grimma för att se hur han klarade det. Jag upplevde att det blev jobbigt för honom med andningen. Han fick en längre apne än vanligt och blev blå i ansiktet. Jag fick panik! Läkaren var helt lugnt, hon såg att han tyckte att det var lite jobbigt. Men hon tyckte också att det gick väldigt bra för honom. Så han fick vara utan cpap i tre timmar sen fick han den igen. Undra vad läkaren har för planer imorgon, spännande. Läkaren vi har är verkligen kanon, jag känner mig så trygg med henne. Vi har en annan manlig läkare ibland också, han är också jättebra!
Ni ser skillnaden på bilderna. Det är en enorm skillnad att vara utan cpap. Ett väldigt stort steg och mål!
Kan tillägga att jag hade en jätteskön paus från sjukhuset idag också. Träffade tjejerna och käkade middag och snackade skit i nästam tre timmar. Sen skrek mitt hjärta efter Valter så då åkte jag till sjukhuset och bytte av Tobbe som satt känguru. Så nu ligger jag här igen, med världens bästa Valter. Jag längtar så mycket tills jag får ta med honom när jag träffar tjejerna, så han får träffa alla andra barn.
Maria
