Jag välkomnar september månad och hösten med stora armar. Sommaren 2014 är den värsta sommaren och tiden i hela mitt liv. Dra åt helvete och hej då! När Valter dog den 22/4 så tänkte jag att nu ska jag bara få den här jävla sommaren att gå. Jag tänkte att med tiden kommer det bli lättare att leva och sorgen kommer göra mindre ont, sommaren kändes lång och jag tänkte att efter så lång tid kommer jag må mycket bättre. Nu är hösten här, jag kan säga att det är lättare att leva, det är inte riktigt lika panikartat. Livet har fyllts på med nya händelser, men om det gör mindre ont, NEJ, inte det minsta. Sorgen och saknaden är precis lika stor och smärtsam. Tiden läker inte alla sår. Det har visserligen bara gått fyra månader, så det är fortfarande väldigt färskt. Men jag tror inte att det kommer göra mindre ont om ytterligare fyra månader heller. Kärleken till Valter kommer alltid vara lika stark, och då även saknaden och sorgen. Jag har till viss del lärt mig att andas på ett nytt vis för att orka leva. Varje andetag måste kontrolleras. Det är väldigt svårt att förklara.
Den 12/9 fyller Valter sex månader. SEX månader, ett halvt år! Älskade pojke. Jag önskar att jag fick krama dig hårt och pussa dig över hela din kropp. Den dagen kommer vara tung. Det har alla månadsdagar varit, men den här är extra speciellt och kommer göra extra ont. För att inte tala om hans ettårsdag. Jag tänker ofta på den dagen, försöker förbereda mig. Vad ska jag göra? Hur ska vi fira? Ska jag bara sova eller sysselsätta mig fullt ut. Ska jag köpa en tårta eller orkar jag göra en egen? Hur skulle vi ha gjort om han levde? Vad ska jag köpa till honom? Vad kommer det vara för väder? Valters äldsta kusin fyller år samma dag. Blir det kalas för henne den dagen, eller en annan? Kommer jag orka gå på kalaset? Kommer jag vara gravid? Kommer jag ha fått överleva fler tunga händelser? Missfall, IVF-behandlingar, fler begravningar? Lever ens jag? Om inte, hur kommer dagen firas då. Klarar Tobbe det ensam? Ja ni hör ju, jag tänker och tänker, i alla olika banor. Mer lär jag hinna tänka också.
Nu är hösten här och jag tycker att det är skönt. Utemöblerna ska plockas bort, grillen gjorde jag rent ordentligt igår. Förråd och bod ska rensas och städas. Lokes alla höst och vinterkläder är inhandlade. Jag ska antagligen tillbaka till jobbet snart. Jag ser fram emot att försöka bli gravid naturligt denna månad och/eller sista embryo insättningen i oktober. Idag ska vi köpa nya blommor till Valter. Jag tror att vi väntar ett litet tag till med att göra höst hos honom. En eller två svängar till med snittblommor innan det byts ut till något mer kyltåligt. Loke fyller år på hösten också, så kalas blir det för honom. Jag minns hans förra kalas, jag var gravid och tänkte att nästa år är hans syskon med. Kommer jag vara gravid på hans födelsedag i år igen? Eller kommer jag vänta på IVF-behandling nummer två? Jag fyller också år i november, det vill jag helst hoppa över. En resa utomlands kan man drömma om. Jag är inte alls sugen på att ordna fika och fira mig, verkligen inte alls, vi kan man väl få hoppa över ett år?
Hoppas ni andra haft en skön sommar och att ni kan njuta av att hösten kommer <3
