Jag tog mig över till andra sidan ån idag och träffade lite vänner. Vi skrattade och grät i omgångar. När livet tar sån här vändning är det skönt att veta att man har riktiga vänner. Det gör så inåthelvete ont att berätta om Valter men också skönt. Jag är så stolt över honom och vill dela med mig av honom. Sen är det vissa delar som gör mer ont att prata om men det är ändå om min Valter och då är det skönt när folk vill lyssna och bli så delaktiga som det går.
Det är många som hör av sig och jag är så tacksam över det! Ni skriver/säger att ni inte vet vad ni ska säga eller göra. Bara att ni hör av er hjälper mig. När jag märker att ni på riktigt är ledsna för vår skull så känns det som att ni hjälper oss att bära sorgen och då blir det inte lika mycket för oss att bära själva.
Idag serverades det grillat hos mamma igen, grekiskt, väldigt gott. Det är mycket skönt att bli serverad mat. Vi har svårt att ta tag i att fixa mat hemma till oss själva. Det blir köpmat eller bjudmat just nu, vi tillåter oss att det får vara så också. Det är skönt att sitta och prata med mamma och pappa. Vi hoppar mellan att prata om Valter och annat. Jag märker att det blir jobbigt för mig när det blir för surrigt. Då tappar jag kontrollen på mina tankar. Då blir jag tyst och ångesten kryper fram. Då vill jag bara skrika TYST eller STOP och få hjälp att sortera tankarna och gråta lite. Då är det skönt att vara med människor jag är helt trygg med, för då känner jag att jag kan och får ta den platsen.
Snodde två snus av pappa också. Absolut inte mitt smartaste drag. Men gott och lugnande. Så just nu kunde jag inte bry mig mindre om det.
Valter när han somnade vid tutten efter en lång stunds snuttande. Amma är helt klart det mysigaste jag gjort i livet. Det var så häftigt att det kanske kommer ett helt inlägg om det någon gång.
Maria
