Igår eftermiddag fastnade jag i en
bilkö i 2-3 timmar. Jag jobbade och skulle hem till en kund, det blev inget av det besöket. Timmarna gick och jag kom efter i planeringen. Jag blev fort kissis och tillslut övervägde jag att gå ut och sätta mig bland alla bilar och kissa, men jag lyckades hålla mig. Batterierna i både telefonerna började ta slut och jag ville helst bara pilla på telefonen eller tjattra med någon, men det gick inte. I samma stund som jag står i det där kaoset ringer min lillesyster och berättar att hon kört av vägen på R80, snurrat runt och kört rätt ut på åkern. Jag blev först arg sedan orolig, unge! Som tur var så klarade sig både hon och hennes kompis helt utan skador, men det hade kunnat gå riktigt illa. Först blev jag som sagt bara arg, men sedan när bilkön började släppa och jag såg att bilar liggandes i direkt och en lastbil där dom bar ut en person ur. Då började jag grina, känslig som jag är. Usch! Folk måste köra försiktigt, det är inte viktigast att komma fram fort. Jag själv kör ofta för fort, men inte när det är sådant här väglag! Man måste vara försiktig både för sig egen och andras skull. Om nu Kalle vill köra som en dåre för att han har bråttom hem från jobbet och är beredd att offra livet för det, så betyder det inte att även personen i bilen bakom eller framför är beredd att göra det! Så här såg det ut i alla fall, jag vigde mitt sista batteri till att knäppa lite kort. Det var verkligen bilar överallt!
