lördag 23 augusti 2014

Valters rum

Igår pysslade jag i Valters rum. Jag tycker om att vara där inne. Det gör ont i mitt hjärta, samtidigt som det värmer imom mig. Jag tittade på hans små kläder. Dammade och ställde ordning saker. Bäddade han redan bäddade säng. Idag fållade jag upp hans gardiner som släpat i golvet sen jag satte upp dem. Jag minns inte när jag satte upp dem, men jag tror att det var efter hans död. Det är massa saker jag kan tänka tillbaka på som jag inte minns när dom hände. Var det före eller efter? 

Idag när jag klickade in på facebook och instagram ploppade det som vanligt upp massa bilder på söta bäbisar. Det var ett kort på flera små bäbisar uppradade på en säng. Det var alla IVF-bäbisar. Alltså dom mammorna som jag fick kontakt med innan jag blev gravid. Vi alla skulle genom gå IVF ungefär samtidigt och vi alla blev gravida. Vi träffades ett par gånger och jag trivdes i deras sällskap. Alla hade vi gjort samma resa och alla skulle vi snart vara i mål. Jag träffar inte dom tjejerna längre, men dom träffas. Det fattades en bäbis på kortet och en mamma på träffen. Valter och jag kan inte vara med. Det gör så oerhört ont! Jag kan ju såklart vara med om jag vill, men det skulle bli för mycket. I alla fall nu. Jag hoppas att jag kan få träffa dom alla i framtiden och få visa upp ett lillasyskon till Valter. Kanske dom har småsyskon då också? 

Valters rum står orört i sin perfektion. Kläderna är tvättade och fint organiserade i hans byrå. Allt ligger precis som det gjorde för ett halvår sedan. Allt är perfekt. Valter var perfekt. Varför fick han inte stanna? 

Fan!