lördag 17 maj 2014

Begravningen

Begravningen var som väntat oerhört tuff. Det blev så uppenbart och det gjorde så ont. Jag hade Loke och Tobbe på ena sidan och Sandra på den andra. Det var skönt att vara omringad av dom som betyder mest. Även fast det gjorde så ont och var så hemskt så var det väldigt fint. Precis så fint som vi hade önskat. Jag är så rörd och tacksam över alla fina gåvor som lades på kistan. Alla fina blommor. Allas tårar. Det var så tydligt att vi har många runt oss som är så otroligt ledsna, jag känner att det hjälper oss att bära. Jag är tacksam att alla hade lagt ner en extra tanke på att det skulle bli så fint som möjligt för Valter. Han har berört många och det gör att han kommer leva kvar trots att han inte är här på jorden.

Ceremonin började med Cecilia Vennerstens låt Det vackraste. Den låten har varit en favorit hos mig sedan jag var barn. Trollmors vaggvisa spelades på piano. Vi sjöng "I ett hus vid skogens slut" tillsammans, den sjöng jag för Valter när vi låg känguru och även när han somnade in på mitt bröst. Prästen som är min gamla klasskompis mamma höll ett jättefint tal. Det var fint att se alla våra kära gå runt kistan, lämna en gåva, hälsa och ta farväl av Valter. Det var många fina elefanter. Den finaste var den som Valters och Lokes kusin Alexander hade gjort helt själv. Som avslut spelades Lalehs låt Vårens första dag. Lyssna på den så får ni känna Valter. Dra på ordentligt med volym och känn efter på riktigt. Jag tycker att Laleh är helt fantastisk. Det är ett jäkla tryck i hennes lilla kropp, hon berör med sin musik och hon är väldigt vacker. Hennes musik hjälper mig genom det här.

Jag, Tobbe och Loke lämnade varsin vit ros på kistan. Tobbe lämnade sin keps som han alltid hade när han satt med Valter. Loke lämnade ett lego O för O:et i hans namn och en lapp som han bad om hjälp för att skriva. Jag lämnade ett brev och en av turstrumporna. Ni som inte vet vad det är för strumpor så är det strumporna jag hade när vi gifte oss, när vi var på IVF samtalet, när vi gjorde äggplocket och när Valters embryo återfördes. Jag hade dom på rutinultraljudet och när han föddes. Nu har han en strumpa och jag har en.

Efter kyrkan samlades den närmsta familjen hemma hos oss och åt mat och umgicks. Vi fick ett träd av Tobbes ena syster med familj, ett träd för Valter att plantera på gården. Det gjorde oss verkligen glada, så fint att ha det hemma med oss hela tiden, att se det växa och blomma.

Hur tungt det här än har varit, är och kommer bli. Så är jag från och med igår ett väldigt fint minne rikare. Tack alla som kom och delade det här med oss.





























Kärlek
Maria