Valters rum

Valters kläder är fint organiserade i hans byrå. Alla kläder jag köpt är noga utvalda, bara det jag tycker är allra finast, mjukast och mest praktisk. Hans rum är färdigt. Hans pappa och farfar har gjort ett kanon jobb! Allting är gjort med stor noggrannhet och perfektion. Det som fattas är Valter själv. Vårt lilla barn kommer aldrig använda kläderna eller leka i sitt rum. Det är så fruktansvärt tragiskt! Det gör så himla ont. Vi har längtat efter det här livet så länge. Allt var ordnat och planerat på bästa vis. En månad är bättre än inget. Vi är tacksamma för den tiden vi fick med honom. Men vi vill ha mer. Vi har massa kärlek att ge!

På hyllan sitter nallen han fick den dagen han åkte akut till akademiska med helikopter. Dagen innan han somnade in. Jag får så ont när jag ser den nallen.

Älskade Valter, om du bara visste hur mycket vi saknar och älskar dig!





Maria

Avundsjuka

Innan jag blev gravid och innan jag födde Valter var jag ofta avundsjuk. Avundsjuk på alla som fick vara gravida, föda barn, amma, titulera sig som mamma. Jag kände mig väldigt utanför bland andra mammor. Jag ville så gärna också, det var rädslan att jag aldrig skulle få uppleva allt det där som var värst. Det kändes som att alla runt mig blev gravida och det stämmer rätt bra överens med verkligheten också. När min systen blev gravid var det allra värst. Jag umgicks så mycket med henne, och gör fortfarande. Det var tungt att följa någon annan graviditet i vart ena litet steg när det ända jag själv ville i livet var att också få vara gravid. Det kändes som att allt handlade om henne och hennes graviditet, för hela familjen. Klart jag var glad för att jag skulle få bli moster, men jag ville ju bli mamma!

Eftersom jag hade Loke och har varit med i hans liv sedan han var 8 månader så kunde jag utbyta erfarenheter med mammor med barn från den åldern och uppåt. Men jag var ändå inte mamma. Jag upplevde att folk inte tänkte på att jag faktiskt också lever med ett barn, jag vet också hur det är. Men det jag inte visste var hur det var att vara gravid, föda, amma och känna sig som mamma. Jag ville också veta, inte bara lyssna på hur det var för andra.

Idag vet jag hur det är att vara gravid. Jag är mamma. Jag har fött barn och ammat. Jag är inte avundsjuk längre. Jag är inte avundsjuk på andras barn, det är inte dom barnen jag vill ha. Jag vill bara ha mitt barn, Valter. Andra kanske tänker att jag ska vara avundsjuk och tycka att det är jobbigt att träffa andra barn. Så är det inte. Det kanske kommer att växa fram avundsjuka med tiden, men det känns inte så nu. Den dagen någon kommer med min Valter i famnen, då blir jag avundsjuk. Men ingen annan är jag kan få min Valter och för det tycker jag att alla andra kan vara avundsjuka på mig.

Jag har blivit fråntagen mitt barn ur min famn. Men inget kan ta mitt barn från mitt hjärta och mina tankar. Mina minnen är för alltid mina och jag är för alltid Valters mamma! Det är en gåva som jag alltid kommer vara tacksam för. En ära som jag alltid kommer vara mallig över.





Maria