Igår hade vi en heldag på Furuvik och idag har vi varit på fallensdag i Älvkarleby. Mysigt med utflykter tycker vi, och massa andra barnfamiljer. Det kryllar av bäbisar och gravida med små och stora storasyskon överallt. Det smärtar ordentligt. Jag skulle också haft Valter med mig i hans barnvagn, vi hade köpt den allra finaste (enligt oss). Allt var prefekt och genomtänkt i minsta detalj. Jag har självklart ett val att stanna hemma och inte utsätta mig för det, men eftersom det här är något som aldrig kommer att gå över eller försvinna för oss så tar vi hellre tjuren vid hornen nu istället för att spara det till sen. Jag vill så gärna leva. Vara lycklig och kunna leva som en vanlig människa bland alla olika typer av människor. Det finns dock en sorts människor jag aldrig klarat av att se och acceptera. Innan jag fick Valter kände jag lika, men nu är det ännu värre. Det handlar om föräldrar som inte är som jag tycker att föräldrar ska vara. Det jag tycker behöver inte vara rätt, men det är fortfarande min åsikt. Föräldrar som tar med sina barn ut på utflykter men som har alldeles för dåligt tålamod och alldeles fel sätt att prata till sina barn på. Det gapas och skriks mest hela tiden. Jag lovar er att barnen har det bättre hemma med lugna föräldrar än i en nöjespark och ständigt får skäll och hot! Föräldrarna låter ofta så mycket mer illa än barnen själv. Jag tycker såklart att barn ska uppfostras och få veta vad som är okej och inte okej. Men tänk efter hur du förmedlar budskapet! Sen finns det dom föräldrarna som inte tar hand om sina barns hygien, flottiga hår, trasiga kläder, smutsiga och ovårdade. Hur kan man inte vilja värna om sitt barns hygien. För att hjälpa dom att lära sig att hygien är viktigt så att dom lär sig att sköta den själv sen som vuxna. Kärlek är såklart viktigare än hygien. Men ofta ser det inte ut att sprudla av kärlek heller. Jag förstår inte hur man som förälder kan vara ifrån sitt barn en längre tid och när man sen ses så förmår man sig inte ens att ge sitt barn en puss eller kram. Vart sitter kärleken då? Vad är det som fattas? Jag skulle kunna hugga av mina egna kroppsdelar för att då pussa på Valter EN gång till. Då blir jag fruktansvärt förbannad när jag ser föräldrar som inte tar vara på och uppskattar sina barn som dom har här på jorden! Fy faaan för er! Ni äcklar mig! Jag gillar inte att bli så här arg och skriva om sånt här fult och negativt. Men ibland bara måste jag SPY! Så här får ni alla vidriga föräldrar utan hjärtat på rätt ställe, ta emot min spya för den är bara tillägnad er! Tveksamt är dock om det är rätt föräldrar som tar åt sig, dom sitter väl där och tycker att allt är fint och att dom är så bra som dom kan. Det kanske är någon annans fel. Barnens. Den andra förälderns. Sina egna föräldrars. Samhällets. För ofta är dom sånna jävla offer för sin egna situation, dom tycker synd om sig själva och att det är någon annans fel. Men lyssna noga nu! Det är aldrig någon annans fel. Du är hundajävlaprocent ansvarig över ditt egna liv. Förutsättningarna kanske inte är dom bästa. Då är det ditt ansvar att ordna så förutsättningarna blir så bra som möjligt för dig och din familj, med barnens behov i första hand.
Pussa, älska, lyssna på, krama och finns för ditt barn så länge du har chansen. Mins chans är förbi och det gör så innåtheleve ONT! Hela tiden! Jag kanske får småsyskon till Valter att ge all min kärlek, jag har Loke (bonusson) som jag älskar oändligt. Hur många barn jag än får, så är ändå min Valter alltid död. Det kommer alltid göra fruktansvärt ont och kärleken för honom kommer aldrig bli mindre, därför inte heller sorgen.
Fy fan för er! Jag måste bita ihop så hårt att min kropp håller på att explodera när jag ser er, för att jag inte hoppa på er och skrika in min ilska i era till synes tomma huvuden och hjärtan!
Ni som röker, snusar eller dricker alkohol under graviditeten kan också ta åt er. Noll respekt från mig till er! Det är ERT BARN ni utsätter för livsfara och livslånga sjukdomar. För mig finns det ingen tillräckligt stark anledning till att inte sluta när man blir gravid. Är ni inte redo att ändra ert sätt att leva är ni inte redo att bli föräldrar!
Och sitt för fan inte och måla upp nån vacker bild av "rätt o riktighet" på sociala medier. För det lyser igenom. Alla som känner er vet redan!
Vill också tillägga att jag och Tobbe inte alltid gör rätt och är perfekta, det är medvetna om och jag och Tobbe pratar och funderar mycket över hur vi förhåller oss till regler och hur vi pratar med Loke i vårt föräldraskap.
Maria
