Vardag

Då var det måndag igen. Jag gillar vardagar. Då händer det saker, då är det som vanligt. Både på sjukhuset och för övrigt. Idag har Tobbe börjat skolan igen. Jag hoppas att det kommer funka bra med våran vardag. Jag tror det. Jag får vara på sjukhuset tills han slutar och så kan jag åka iväg en stund om jag vill när han kommer kl 15. Valter kan ju lämnas själv på sjukhuset en stund om jag skulle vilja åka iväg och luncha eller så också. Han har ju personalen som tar bra hand om honom.

Han fortsätter att gå upp i vikt och idag ökas maten med två milliliter till. Läkaren var och kollade på honom nyss och hon tror att han kanske kan prova vara utan cpapen i mitten på veckan om allt fortsätter i den här riktningen. Skulle vara underbart för både honom och oss om det funkade. Han har röd i ljumskarna stackarn. Kanske svamp. Vi ska lufta så mycket vi kan, tyvärr är det svårt när han ligger uppe hos oss, och det ska vi också göra så mycket vi kan.

Just nu ligger han med stjärten i vädret och surgasmasken blåsandes i rumpan. Det är tydligen väldigt läkande. Hehe. Han har en tina mätare på sig också, den ska sitta i 20 minuter så då ligger jag bredvid och bloggar. Tur att man kan skriva trots flygplansläge. Så kan jag publicera sen. Tina mätare är en liten plastkopp som man klistrar på huden och fyller med någon olja och kopplar på en kontakt som går till en maskin. Så mäter den koldioxiden, så vi får veta om han andas ut det själv eller om han behöver cpapens hjälp, så tror jag att det är. Är inte helt hundra insatt i den biten.

Nu ett par timmar senare kom jag på att jag glömde publicera. Jag tror att mjölkkon börjar bli dement.

Maria

Maten

Ni är en del läsare här som själva gått igenom den här resan och ni har koll på allt vad jag pratar om. Men de flesta av er har nog inte så stor koll på hur saker går till här på neonatalen. Jag tänkte berätta hur det går tills kring Valters matning.

Han får min bröstmjölk i sond. Det är därför jag pumpar som en galning. Sond är en slang som går genom näsan ner i magsäcken. Om jag inte haft egen mjölk får han donerad mjölk. Men lyckligtvis så har jag frysen full både på sjukhuset och hemma till honom. Han får mat varannan timme i sonden. Första dagen fick han bara två milliliter, men ökar vart eftersom han blir äldre och går upp i vikt. Idag är han uppe på 16 milliliter.

Innan man påbörjar matningen måste man kontrollera att sonden sitter rätt i magen. Så att maten inte hamnar någon annanstans. När man kontrollerar sonden tar man en spruta och skruvar på sondslangen och suger upp det som redan finns i magen, om man får upp mat ser man att sonden ligger rätt. Om all mat är förbränd får man inte upp någon mat, då tar man ett stetoskop och lyssnar på magen samtidigt som man fort trycker in luft i magen med sprutan genom sondslangen, då hör man på ljudet om sonder ligger rätt. Sedan suger man tillbaka luften man sprutade in så att han inte behöver bli onödigt gasig. Om man fick upp mat när man kontrollerade ser man på färgen på maten om det är bra flöde i magen eller inte. Om maten är brun/grön står magen stilla och då slänger man maten som man fick upp. Om maten är vit/gul ger man tillbaka maten som man tog upp, den är full av näring. Om man får upp väldigt mycket mat drar man av det på mängden ny man han skulle få. Man har en "max i magen" gräns. När man kontrollerat är det bara att börja mata. Då värmer man mjölken i vattenbad och suger upp rätt mängd i sprutan och skruvar på sondslangen. Sedan sprutar man in maten sakta i hans mage. En måltid ska ta ca 20 minuter. Man kan ge lite fortare i början när hungern är som starkast och saktare på slutet när han börjar bli mätt. Jag tar hjälp av minutvisare och räknar ut en lämplig intervall. Under matningen brukar vi ge honom lite mat i munnen med en mindre spruta och he honom nappen att snutta på. Så att mätt-i-magen, smak och snutt ska få ett samband. Efter maten får han vila ca 15 minuter innan vi bökar med honom. Så när allt är klart är det dax för mat efter ungefär en timme och en kvart igen.

Amningen då. Mitt mål och min stora önskan är att kunna amma honom när han är redo för det. Det är den andra anledningen till att jag pumpar på och det är därför vi tränar att lägga honom vid bröstet. Första gången kände han bara in läget och luktade. Andra gången sög han till på bröstvårtan och idag sög han till lite längre. Han suger inte så hårt än, eftersom han är så liten. Men det rinner till lite mjölk och han får nog i sig några droppar. Han snuttar ett tag och sen tar han en paus och sedan snuttar han igen. Det är en helt underbar känsla! Tänk att han vet vad han ska göra, fascinerande! Vi får fortsätta öva och pumpa länge till. Runt vecka 35-40 (v29 nu) kan vi kanske räkna med att kunna helamma. Innan dess kommer han antagligen behöva komplettera med sonden.

Här är en bild från imorse när han snuttade samtidigt som jag sondmatade. Jag får ursäkta om ni tar illa upp av det lilla pattflashen!


Maria

Ett kilo!

Vi uppnår nya mål hela tiden. Duktiga pojke! Idag uppnådde han vikten 1010gram. Stora killen ;)

Idag är vi på sjukhuset både jag och Tobbe. Skönt tycker jag. Men just nu munhuggs vi mest om allt möjligt hela tiden, börjar den här tiden ta ut sin rätt? Vi som inte ens är halvvägs :(

Vi är på jakt efter en till bil också. Så det kanske blir att vi avviker en stund idag om vi hittar något passande. Vi behöver två stycken nu så att vi kan ta oss hur vi vill båda två. Tobbe börjar skolan igen på måndag. Det är inte många veckor kvar tills han är klar med utbildningen, så då ska vi försöka få vardagen att gå ihop samtidigt som han kan slutföra utbildningen.

Innan jag åkte hem igår kväll fick Valter ta på sig en liten body. Gud så söt han blev, jag har aldrig sett något sötare! Lilla sparven med smala benen rätt ut. Åh vad jag älskar dig!


Maria

Stor dag!

Idag går vi in i vecka 29+0. Om jag hade knipit tills idag eller längre hade förlossningen blivit i Gävle. Man fortsätter att räkna graviditetsveckorna även efter födelse. Vecka 32 och 35 är veckor som jag har som riktmärke för olika mål.

Idag händer det stora grejer. Kuvösen byts ut mot värmesäng. Det är stort! Vi kommer mycket närmre honom nu. Mycket enklare att byta blöja, tvätta, pussa, lukta på och ta upp i famnen. Personalen som fixade värmesängen till Valter vet att hans rum ska tapetseras i grått med vit moln och då valde hon en filt i samma mönster till honom. Så fint att hon tänkte på det och ansträngde sig extra!

Han får även ha sitt första klädesplagg idag. Det är också stort! Vi tar på det till natten, eftersom han ska vara naken när han ligger på oss. Man får inte ta med egna filtar och kläder hit av hygieniska skäl. Men roligt nog så hade dom samma lilla body här som jag har köpt till honom.

Den tredje och sista stora grejen för dagen är att han snuttade/ammade på mitt bröst! Det är hur stort som helst för oss. Han låg vid bröstet för två dagar sedan också, då låg han mest och luktade och kände in. Idag när vi lag dit honom hjälpte personalen honom att få in bröstvårtan i munnen, och han sög till! Gud! Gissa om jag dog av välbefinnande och lycka!

Den här resan är tuff och vi får gå igenom och klara av massa tunga saker som föräldrar till fullgågna barn inte behöver. Men vi får en massa bonus också! Tänk vad många framsteg och stora händelser vi får vara med om som andra inte får. Den "vanliga" bäbistiden finns kvar tills vi kommer hem i maj/juni. Allt innan dess är bara bonus, vi kommer känna våran Valter riktigt bra när vi blir hemskickade för att stå på egna ben.








Maria

Premiärbad

Idag har Valter badat för första gången. Det gick bra, han tyckte nog att det var lite konstigt. Men han höll syresättningen bra och han verkade inte lida. Det är en stor händelse för en sån liten människa. Nu ligger han på pappa och tar igen sig. Min mamma kommer hit med lunch idag och efter det ska jag ligga känguru med lillen.

Tobbe ska vara med Loke från lunch och resten av kvällen tills det blir mammavecka imorgon eftermiddag. Det blir annorlunda för Loke en tid framöver. Vi klarar inte av att ha honom så mycket som vi brukar tyvärr. Som tur är har vi kommit bra överens med Lokes mamma så att han kan var där oftare, men ändå träffa Tobbe och mig regelbundet så att han inte känner sig bortglömd. En bra sak med att bo på två ställen. Snart lever vi ett normalt familjeliv igen <3











Maria

Två veckor

Idag fyller Valter två veckor. Tiden har gått väldigt fort. Allting har flutit samman och det är svårt att skilja på vad som hände vilken dag. Idag ryker äntligen den där jäkla PVKn, så nu kan jag sluta tjata om den. Idag sänktes trycket på cepapen, hoppas han klarar sig bra på det nya låga trycket för nästa steg är att plocka bort den. Det är stort! :D

Moster kom med ett paket till Valter idag. Tack! <3 Småkläder från barnenshus, heldress och mössa. Så litet och gulligt! Jag tog en tur in där jag med och köpte en body och byxor när jag ändå skulle till Ica maxi. Jag längtar till vi börjar använda kläder på honom. Längtan efter honom blev så stor på affären att jag inte kunde åka hem med maten. Så allt fick följa med till sjukhuset. Mycket mat ska iofs vara här, det är ju här vi är mest. Känns konstigt att springa genom sjukhuset med tunga matkassar. Folk tittar på en precis som att man bor här ;)

Nu är det min tur att ligga och mysa igen. Har matpaus nu. Läkaren tycker att Valter ser ut att vara sugen på att amma. Han snuttar och pickar, så nu ska vi prova att lägga honom vid bröstet. Jag dör vad mysigt! När vi låg på morgonen idag fick han hicka, han lät som en liten mus. Jag fångade det på film. Filmen finns på instagram om ni vill titta, annamariabjorn heter jag.

Titta vilken gullig gäsp <3

Kurator

Valters CRP är under fem. Alltså som det ska vara, underbart! En till två dagar till med antibiotika sedan kan nålen plockas bort. Tyvärr gav den som han hade upp så han måste sätta en ny för de här sista dagarna. Jag lider verkligen när han måste stickas.

Idag hade vi tid för samtal med en kurator. Så bra att sånt erbjuds! Vi fick goda råd och skönt att få prata och sortera upp lite. Jag kommer att fortsätta att gå och prata med en kurator under hela sjukhustiden och kanske längre. Jag tror att det alltid är nyttigt att lufta och sortera upp alla tankar som blir.

En dum sak uppstod idag. Tobbe skulle ha pizza till kvällsmat och jag tog två bitar jag med, sen blev vi båda dåliga i magen, och blev portade från sjukhuset. Vi får alltså inte vara hos Valter. Fick åka därifrån runt 19.00 och vet inte när vi får komma tillbaka. Jag mår helt bra nu. Tobbe känner sig lite risig fortfarande. Jag vägrar att inte få åka dit imorgon när jag vaknar. Jag kan inte vara ifrån honom längre. Men jag förstår och uppskattar deras regler och noggrannhet. Men ändååå! Vi vet ju att vi inte är magsjuka, det är pizzajävelns fel!

Nu ska jag pumpa och sova. Godnatt!


Maria

Läkarsamtal

Idag har vi haft samtal med två läkare. Vi blir erbjudna att ha det en gång i veckan, känns kanon! Idag var det första och längsta samtalet. Läkaren sammanfattade resan hittills och sa att allt går så bra, bättre än förväntat. Allt lät så himla bra att jag bara satt och tänkte på när ordet "men" skulle komma. Jag kom på mig själv tänka massa olika saker som kunde komma efter det där "men" istället för att lyssna på vad han faktiskt sa. "Men vi har sett en växande tumör" var det jag tänkte på mest. MEN det kom aldrig! Lillen sköter sig fint och allt ser bra ut. Han ska bara bli av med den där jäkla infektionen. Hoppas på lågt CRP imorgon så penicillinet kan tas bort och då även den dumma nålen. Sen vill vi såklart att han ska "kötta" på sig lite också.

Hur lugna läkarna än är och hur bra Valter än sköter sig. Så kan jag inte slappna av en endaste sekund. Vad jag än befinner mig så är mina tankar hos Valter. Valter är mitt nummer ett och hans behov kommer före allt annat just nu, och så kommer det antagligen fortsätta. Dom som inte varit i den här situationen kan inte föreställa sig hur det är. Först kämpade jag i över två år för att bli gravid. Sedan plussade jag äntligen och så slutar det i missfall. Blir gravid igen och så blir det så här. Jag skulle inte vilja byta ut Valter mot något i hela världen. Men situationen skulle gärna få se annorlunda ut både för min, Tobbes, Lokes och Valters skull. Det är tufft. Jag gör mitt bästa på alla plan, men just nu räcker jag inte till överallt, det accepterar jag. Jag accepterar att jag bara räcker till Valter! Idag fick jag rensa tårkanalerna ordentligt. Blev väldigt besviken och ledsen när mitt tänk och mitt sett att hantera situationen kritiserades. Valter behöver sina föräldrar mer än allt annan just nu så jag tänker lägga all min energi på honom! Snart är sommaren här och vi kan leva ett mer normalt familjeliv.


Maria

Shopping

Idag drog vi iväg på shopping. Jag älskar att shoppa och var helt speedad. Tobbe skulle köpa en jacka, men det blev två par skor till mig istället, ett par converse och ett par asics. Härligt med nya fräscha skor inför våren och sommaren. Det blev även lite kläder till Valter i storlek 44. Roligt att köpa till honom nu när han är här på riktigt <3 Kalsonger, trosor och strumpor till oss vuxna fylldes det på med också. Men fy vad jag började sakna lille Valle efter en stund. Är det så här det är att vara mamma? Helt underbart! Just nu ligger han på mitt bröst och sover. Får publicera inlägget sen, det är flygplansläge som gäller när man är på salen.

Nu fick jag kliva upp för det skulle bli lite stökigt på salen. Pappan är på väg hit och får ta nästa "liggning". Undra om jag ska avlägsna en stund? Färgning av brynen skulle behövas.

Första riktiga dagen hemma

Vi har fått sova riktigt skönt inatt. Sov konstant mellan 00-09. Det har inte hänt tidigare under den här resan. Skönt och välbehövligt! Vi har världens härligaste hem och skönaste säng, det är jag helt säker på från och med nu. När vi vaknade ringde vi 107A och hörde hur natten varit, allt hade gått bra. Dusch, frukost och direkt iväg.

Valter är nu uppe i full matmängd och är fri från droppet. Väldigt skönt! Hoppas det håller i sig för lillen. Nu ska infektionen dö och penicillinkuren ta slut, så slipper han den där hemska PVKn. Det är vårt nästa mål. När det är uppnått sätter vi ett nytt mål. Man får ta små mål i taget, så att dom uppfylls relativt fort. Om vi skulle tänka på barnvagnspromenader hemma på byn skulle väntan bli väldigt lång. Tyvärr verkar det vara en ny infektion på gång, för CRPt hade gått upp idag igen. Jag vill inte!! :(

Idag har Valter fått legat uppe mycket, det känns bra! Nu ska jag pumpa och åka hem från sjukhuset. Hungrig och trött! Båda mina stora killar är hemma i huset redan, mysigt att sova med Loke en natt. Det var väldigt länge sedan. Älskade pojke!

Titta så söt han är våran lilla älskade pojke. Tänk att jag har tre fina pojkar i mitt liv <3


Maria

Hemma

Gud så skönt det var att komma hem till huset idag. Vi åkte från Uppsala lite tidigare än Valter för att hinna hem och packa upp och fixa lite. Det var hemskt att lämna honom på sjukhuset, men efter några mil kunde jag slappna av och njuta av att vi tar ett steg närmare ett normalt liv.

Sedan åkte vi till sjukhuset för att installera oss och vänta på lilla prinsen. Gud så länge vi fick vänta, jag hann bli orolig. Men till slut kom han. Läkaren berättade att han hade varit livlig på resan och säger ifrån bestämt när något är fel, precis som vi känner honom. Hur är det att vara på Gävle sjukhus då? Jag har inte hunnit landa i det helt än. En del saker är bättre och andra sämre.

Bättre är att det bara är två barn på salen istället för fyra. Det gör att det är lugnare. Mindre spring, pip och lampor. Det finns plats för tre barn på salen, jag hoppas vi förblir två, för annars blir det väldigt trångt här. Bättre är också att det är färre personal, allting är mindre och mer personligt. CPAP näsan som Valter har på sig är bättre här också, han slipper ha banden i ögonen. Dock pyser det väldigt mycket mer högljutt ur den här än den i Uppsala.


Sämre är att det märks tydligt att det är stramare budget här än i Uppsala. I Uppsala slänger man sondsprutorna efter varje måltid, man byter napp varje dag mm. Här gör man rent nappen och sprutorna istället och använder samma flera gånger. Jag blir orolig och tänker att det blir ohygieniskt. Det är heller inte samma rutiner med att göra rent kuvösen, byta lakan osv. Det är mycket med noggrant i Uppsala. Allt känns lite "slarvigare" här. Men man vänjer sig kanske. Ullfiltar har dom inte heller. Valter är fryssen och då är det kanon med ull. Inte får man ta med egen filt heller. Så vi får klara oss med dom som erbjuds här helt enkelt.

I det stora hela så tror jag att det här kommer att bli bra. Vi får ge det nån dag och landa först bara. Vi tänkte åka hem till huset och sova inatt, det kommer vara jobbigt att åka ifrån honom. Men vi kan inte sova på salen med honom varje natt heller, då kommer vi inte funka i längden. Vi är faktiskt väldigt trötta redan nu! Vi får kanske styra upp nån typ av avlösnings schema. Enligt personalen så åker nästan alla föräldrar hem på natten. Inte för att man måste göra som alla andra. Men det känns mer okej då, knäppt kanske, men så är det.

Ny mössa blev det i Gävle också, ser ut som en liten blåklocka.


Maria

Gävle

Valters CRP hade som anat gått ner rejält sedan igår. Nu är han sig själv igen, som säger ifrån på skarpen om något är fel. Bra! Idag fick han byta ut PVKn, jag har inte varit med tidigare gånger och kommer inte vara med nästkommande gånger heller. Lilla älsklingen skrek och grät nå fruktansvärt. Det verkligen sved i min kropp, så jag ställde mig utanför salen och lipa jag med. Usch vad han behöver gå igenom, stakars lilla hjärta!

Imorgon kommer ambulansen från Gävle och hämtar hem oss. Det känns skönt men också nervöst. Det är skönt att han bedöms må så bra att han kan åka till Gävle redan nu. Men jag tänker mycket på hur det kommer bli. Nu känner vi till rutiner och personal här. Vi har skapat oss våra egna rutiner som funkar bra. Nu ska vi göra om. Men det kommer säkert bli kanon, och Akademiska finns ju kvar om något skulle bli försämrat med Valter. Det ska bli otroligt skönt att få komma hem till huset igen. Träffa familj och vänner kan man göra igen också. Även om det kommer vara mindre än vanligt. Tänk att lille skalman ska ut och fara i vägarna i ambulans.

Just nu sitter jag och skriver dagbok för dagarna som varit. Roligt att kunna gå tillbaka och titta och även visa Valter när han blir stor. Tobbe ska gå och lägga sig med honom nu, sen byter jag av :)





Maria

Låt mig presentera

Idag har vi lagt lite viktiga papper på lådan.

Bland annat har vi givit lillen ett fullständigt namn. Låt mig presentera ALF VALTER BJÖRN! Hör ni vilket kraftfullt och coolt namn? Alf kommer från min farfar och pappa. Så det finns en förklaring till det smickrande namnet. Han har även fått smeknamnet skalman under sin korta levnadstid.

Försäkrad han har blivit också. Vi har länsförsäkringar som bank och har de flesta försäkringarna där, så även min gravidförsäkring. Kostnaden för den skulle även täcka barnförsäkringen de första sex månaderna. När jag ringer för att berätta att han är född så får jag höra att dom inte försäkrar barn som väger under 2000 gram. Gissa om jag blev sur? Så Valter fick bli försäkrad hos folksam lika som hans storebror.

Valter fyller en vecka

Idag har vi haft besök av mormor och morfar. Det är härligt att få visa upp sin fina kille. Vi har också haft samtal med kuratorn idag, pratade både känslor och andra praktiska saker, som ersättning från försäkringskassan. Det som är så väldigt bra är att vi båda får ta ut tillfällig föräldrapenning under tiden Valter är inskriven på sjukhuset. Så föräldradagarna och Tobbes 10 dagar finns kvar när vi blir utskrivna. Kalas bra! Tack!

Valter mår mycket bättre idag. Tack gode gud! Han har gått upp 10 gram sedan igår, det var inte så mycket, men man ska inte kräva så mycken av en sån liten och krasslig pojke heller. Jag hoppas att CRP värdet har sjunkit imorgon, ser man till hans allmäntillstånd så bör det absolut ha sjunkit. Nu vill vi ha mera bajs. Så han kan äta mera och sedan ta bort droppet. Man får sätta upp små mål i taget, så dom inte blir för långt borta. Idag har vi också sänkt luftfuktigheten i kuvösen från 85% till 50%, han fyller en vecka idag den lilla krabaten :D

Jag känner mig också lite risig. Kände mig febrig efter att jag legat med honom idag. Kanske berodde på värmen som blir eller att det gått för lång tid sedan jag pumpade sist. Inatt ska jag nog försöka mig på en stadig sömn för att ladda om ordentligt. Jag känner mig dålig när jag säger att jag ska sova ut och vila och hej o hå. För vilken nybliven förälder får chansen att sova en hel natt? Nä, inte många. På ett vis vill jag bara bita ihop, köra på och vara "duktig". Men frågan är vem som vinner på det i längden. Valter får massa bra omsorg även fast jag sover och jag bör egentligen inte jämföra mig med andra föräldrar som fått fullgågna bebisar. För det är så många andra olikheter, saker som jag får kämpa med som dom inte behöver. Jag tar en dag i taget och gör det som känns bäst för oss. Det jag tycker och känner idag kanske inte alls stämmer överens med vad jag tycker och känner nästa vecka, det kan svänga.

Maria

Känslobomb

Vilken dag! Igår kväll upplevde jag Valter tröttare och mer slö än vanligt. Visst hade jag rätt, natten bestod av täta sömnapner och ett blodprov togs som visade tecken på någon infektion. Fy så rädd och orolig jag varit. Jag har gråtit i stort sett hela dagen. Jag kan inte tänka på annat än att min lilla pojke ska försvinna ifrån mig. Penicillin sattes in på en gång. All sjukvårdspersonal är helt lugn och säger att både infektion och apner är väldigt vanligt bland prematurbarn. Men min oro har varit starkare än deras ord. Jag vågade inte ens ta upp honom idag. Men efter middagen beslutade jag mig för att göra det ändå, mammas och pappas bröst är ändå den bästa platsen för honom. Sköterskan som hjälpte mig såg hur vansinnigt rädd jag var. Så hon tog en paus och tog sig tid och pratade med mig. Tack gode du! Efter det känner jag mig så himla mycket lugnare och gladare. Jag känner att jag verkligen på riktigt kan glädjas åt att vara mamma. Jag kan se mig, Tobbe, Loke och Valter som en familj. Oro kommer alltid finnas där, men det måste finnas någon gräs för vad som är hanterbart. Det kommer såklart komma "dippar" igen. Men just nu mår jag bra, jag är lugn och trygg!

Loke var här några timmar idag också. Det gjorde verkligen susen för måendet. Den lilla killen kan konsten att göra världen lite gladare och finare. Valter hade köpt en present till sin storebror också, Loke undrade om vi kunde läsa Valters tankar eftersom han köpt precis det han ville ha. Vi tog även en promenad i friska luften, väldigt nyttigt. Vi ska försöka ta oss ut en liten sväng varje dag så vi kanske blir lite mindre knäppa av den här sjukhusvistelsen :) Nu pryder även Valters dataskärm en namnskylt som Loke gjort. Jag blir varm i kroppen när jag ser den <3

Shit! Nu pumpade jag flaskan överfull. Hoppas ni alla har det bra där ute i era "vanliga" liv, uppskatta dom! :)

Fem dagar

Idag är lille Valter fem dagar gammal. Så fort tiden går när man är här. Idag är en bra dag! Mina hormoner är fortfarande upponer och jag gråter och oroas i tid och otid. Men det är ändå en bra dag, idag har Valter kommit igång med bajset. Vilket betyder att han kan få mer mat och då kan han så småning om bli av med droppet och då slipper han ha PVKn i sin lilla hand/fot. Det är mycket som hänger på det där bajset. Han har även gått upp i vikt och andas jättebra utan syrgas.

Jag har blivit utskriven från BB, skönt att slippa meddela personalen tempen och när jag tar alvedon osv. Vi hade en sån himla tur att få ett samvårdsrum nere på neonatalen, så nu får vi bo på samma våning som Valter. Egen toa, dusch och tv. Fint och fräsch! Vi har gemensamt kök där vi kan laga mat. Det är verkligen kanon. Hade vi inte fått rum här hade vi fått bo på annan avdelning på sjukhuset eller på hotell i stan, det hade varit jobbigt med det avståndet.

Idag lämnade jag även sjukhuset för första gången på 12 dagar. Halleluja! Det var skönt, men oroligt, som allt just nu. Vi åkte och handla på ICA maxi, jag älskar maxi och idag var det extra roligt som ni kanske förstår :)

Imorgon kommer Loke hit också, det ska bli väldigt mysigt. Han har bara träffat lillebror en gång. Han ska få göra en namnskylt till honom.








Maria

Onsdag eller nä... söndag

Man blir helt dagvild av detta liv. Dagarna går runt runt i en himla fart. Äta. Pumpa. Ligga med Valter. Byta blöja. Mata. Tvätta. Prover. Provsvar. Vikter. Mål. Information från läkare. Sova lite. Alvedon. Kolla temp. Få besök.
Man vet inte vad som var idag eller igår eller en annan dag.

Idag vet jag i alla fall att min syster och hennes kille har varit här på besök. Så himla härligt att träffa Sandra! Vi visade stolt upp våran fina pojke och dom fick även höra goda ord från läkaren. Jag och Sandra pumpade bomberna och gick upp på BB en sväng. Örjan och Tobbe åkte och köpte hamburgare. Det hör inte till vanligheten att jag och Sandra är ifrån varandra så mycket som vi varit nu. Gud vad vi tjattrade, båda två, på samma gång, rätt ut i luften utan att den andra lyssnade. Sen skrattade vi rätt ut och sedan fortsatte vi på samma sätt. Jag älskar den människan!

Nu ligger Valter på Tobbe. Först några timmar på mamma, sen pappa. Vi löser av varandra så det ska bli många timmar med närhet för lilla hjärtat. Det är viktigt för honom. Han har det bättre på oss än i kuvösen. Idag glömde han bort att andas två grr när han låg på mig. Larmet gick och jag får verkligen panik. Personalen är helt lugna och säger att det är så vanligt och inte farligt. Men för mig är det ovanligt och livsfarligt. Usch! Han behöver bara en smekning eller puff för att vakna till och hitta tillbaka. Rädslan är vad som händer om han inte hittar tillbaka.

Nu ska jag kika färdigt på sista avsnittet av Orange is the new black och sedan hämta Tobbe för att äta middag.







Maria

Tre dagar

Idag är en jobbig dag. Jag är orolig, tänker dumma tankar och gråter. Det känns som att jag måste hålla andan för att inte tårarna ska spruta konstant. Jag är panikslaget rädd att förlora min lilla pojke. Jag skulle aldrig fixa det! Det får inte hända. Det finns egentligen ingenting som gör att jag behöver känna som jag gör, men jag gör det ändå. Valter är stark. Han har ingen respirator. Han har kissat och bajsat. Han går upp i vikt igen efter dippen som blir direkt efter födelse. Han får min fina råmjölk. Han mår bra helt enkelt. Men mamman mår betydligt sämre. När jag inte är med honom får jag ångest och panik över att något ska hända. När jag är med honom blir jag rädd över varje ryckig rörelse han gör eller pip på maskinen. Jag inspekterar allt i minsta detalj. Jag är så rädd att jag inte ska hinna göra allt jag vill med honom och hinna visa honom hur mycket jag älskar honom. Det är inte möjligt att hantera alla dessa känslor och intryck som jag fått de senaste tre dagarna. Även det som hände veckan innan. Jag hinner inte med. Jag har hela tiden känslan av att jag glömt bort något, men det gör inget. Det är oron som äter upp mig!

Tuttarna spänner och är stenhårda, jag får ångestkänslor i kroppen när jag sitter och pumpar, jag känner mig som en ensam ko. Jag vill kunna amma min son som andra gör. Jag pumpar för att ge honom bästa maten och för att vi ska kunna amma sen, när han är redo. Så jag får fokusera på den tanken hela tiden.

Jag vet att det här är helt normalt för nyförlösta kvinnor. Hormonerna är inte att leka med. Tur att pappan är sansad och att min mamma och syster har telefonlinjen öppen dygnet runt. <3


Maria

Han är här nu!

I onsdags, den 12/3 kl 18:15 föddes vår lilla pojke. Valter 889gram och 34cm. Så otroligt liten och söt. Enligt läkarna är han kaxigt stark och en stor kille. Valter ligger i kuvös men får komma upp till pappas och mammas famn hur mycket vi vill. Fulla av känslor och intryck som är otroligt svåra att sortera upp. Men att vi är lyckliga och tacksamma finns det ingen tvekan om! Mitt älskade barn! Jag är mamma, det är helt fantastiskt. <3


Maria

Loke

Idag kommer vår älskade lilla storebror hit och hälsar på med farmor och farfar. I vanliga fall skulle han ha kommit till oss i fredags, men pga omständigheterna kunde det inte bli så. Han blev kvar hos sin mamma och ingen kan säga hur länge det kommer vara så här heller. Jobbigt för Loke att inte veta hur framtiden ser ut, han saknar såklart sin pappa och kanske mig med, men pappa är stora idolen för Loke :) Han är van vid att ha sina "bytesdagar" på fredagar och då är det inte roligt när det blir avbokat i sista sekund. Han får vara med farmor och farfar nästan hela veckan, det är som semester för honom, så det är härligt. Det blir jobbigt som tusan för Tobbe det här också, att vara ifrån sin lilla grabb längre än vanligt, det som redan är jobbigt med varannan vecka.

Vi ser verkligen fram emot att träffa honom. Kan tänkas att det blir puss och grin kalas från min sida när jag ser den lilla filuren, som blivit så stor! <3


Maria

Annat att uppskatta

När vardagen blir så här otroligt enformig börjar man glädjas åt andra saker än vanligt.

Dagens bra saker är
1, Rullstol till apoteket för att köpa lite hygienprodukter att fräscha upp mig med.
2, Rullade ut i friska luften och drog några andetag.
3, Skolmats-pannkaka till middag, många år sedan sist och jag älskar den!
4, Fick veta att McDonalds går tillbaka till sina vanliga toast from imorgon.
5, Jag ska sluta med penicillin och kan därmed ta bort PVKn som jag hatar.

Sen är det bästa av allt att bäbis är kvar i magen! <3





Maria

Turstrumpor

Dom här prickiga strumporna hade jag på mig den dagen jag gifte mig med Tobbe. Dom var också på den dagen jag spolade äggledarna och när vi åkte till Falun för att plocka ägg, de dagarna vi satte tillbaka bägge äggen och på många andra viktiga sjukhusbesök. När jag fick åka med ambulansen till Uppsala i onsdags åkte Tobbe hem och klöste ihop lite packning. Tur att turstrumporna åkte med. Dom kan behövas i dessa dagar tänker jag. Vet inte om jag vågar ta av dem innan lillen är här med oss.


Maria

Huset

I onsdags när jag åkte till Tobbes skola för att hämta honom och sedan till sjukhuset trodde jag verkligen inte att det skulle vara så här lång tid tills jag fick åka hem igen. Tur att jag inte visste, då hade jag aldrig kunnat slita mig. Jag älskar mitt hem! Det är så tryggt, fint och varm med ordning och reda och goda dofter. Våran säng är väldigt saknad den med, att få ligga i en mjuk stor säng tillsammans en hel natt. Jag skulle vilja kunna åka hem och fixa och dona för någon timme bara. Tvätta lite, vårfixa på gården, bara strosa runt.








Maria

Vad händer?

Nu har det varit tyst från mig länge. Ni kanske undrar vad som händer eller vad som blivit av? Vi har varit fullt fokuserade på annat, och är det fortfarande. Vänner, kollegor och familj är uppdaterade så mycket vi orkat. Resten har vi lämnat utanför, tills nu ;)

I onsdags gick jag hem från jobbet efter bara två timmar. Lag mig i sängen och väntade på att MVCs specialistläkare skulle ringa mig. Efter lunch orkade jag inte vänta längre utan ringde själv till förlossningen för att få råd. Jag berättade läget om värk och oro och blev ombedd att åka till förlossningen. Blev uppkopplad på CTG kurva som visade täta sammandragningar, hade även mkt blödning och tappen var nästan utplånad. Läkarna kunde inte vara säkra på att Valter skulle stanna i magen länge till. Jag fick en spruta med kortison för att skynda på mognaden av hans lungor och dropp för att motverka värkarna. Vecka 25+4 betyder inte färdig bäbis! Vi blev såklart väldigt rädda. I Gävle förlöser dom kvinnor från vecka 29+6. Så det blev ambulansen till Akademiska i Uppsala, tur vi bor nära den bästa vården man kan få!

Framme i Uppsala hade jag värkar var femte minut och rätt så kraftiga. Var öppen 1-1,5 cm. Droppet gav inte önskad effekt trotts lång behandling. Blodproverna visade att jag hade någon infektion i kroppen. Då fattades beslutet att vi inte kan tvinga bäbis kvar i magen. Han får komma i sin takt, det här var i torsdags 25+5. Varje timme och dag kvar i magen är guld! Vi alla var nog inställda på att han skulle komma när som helst. Jag fick en till kortisonspruta för hans lungmognad. Vi fick träffa läkare och sjuksköterska från neonatal som gav oss info om så små bebisar, hur chanserna för överlevnad ser ut och hur det går till efter förlossningen. Det lugnande oss avsevärt när vi fick träffa den proffsiga personalen. Änglar! Vi kände oss väldigt trygga och på rätt plats. Alla var nog inställda på att han skulle komma till världen när som helst. Det var minst sagt svårt att ta in vad som hände!

Sedan hände något väldigt bra, värkarna avtog av sig själv. Läget blev stabilt och idag är det söndag, vecka 26+1 och Valter finns kvar i min mage. Tacksam! Värkarna/sammandragningarna är kvar, men mer sällan och svagare och jag har slutat att öppna mig. Sjukvårdspersonalen har full koll på mig och bebis. CTGn, blodprov, mediciner, temp, UL, gynundersökningar osv regelbundet. Oron går upp och ner. Tankarna är många och ibland känns det som en mardröm. Ena timmen är jag lugn och sansad, andra timmen har jag panik och gråter som ett barn. Snacka om att få smaka på! Jag trodde vi hade fått smakat färdigt, genom att först inte bli gravida, sedan IVF och missfallet och sen en graviditet med blödning, oro och sjukskrivning. Men vi fick detta på köpet också. Tur att vi är starka tillsammans, om inte annat så har denna resa gjort oss starka och jag är glad att det är just Tobbe jag går igenom detta med. Underbara människa! Underbara Valter, jag älskar dig och snälla stanna i min mage lite till så du blir starkare innan du kommer ut till världen. Jag och din pappa är så rädda om dig!

Maria

Ge upp

Fick ge upp på jobbet idag. Två dagar och två timmar klarade jag. Har väldigt ont i ryggen, kramper nederdelen av magen och blödningarna har ökat. Spec. läkaren ringer mig under dagen.

Jag saknar den här lilla gullungen också, det var säkert över en vecka sedan nu. På tok för länge!


Maria

Första jobbdagen

Igår jobbade jag första dagen på sju veckor. Det gick helt okej. Det var roligt att träffa kunderna igen, dock var det stressigt som tusan på morgonen och det gillade jag inte. Men så är det ibland. Jag har kanske blivit lite känslig efter långa frånvaron. Jag hade väldigt ont i ryggen på kvällen och det kändes att jag hade varit mer fysiskt aktiv än andra dagar. Men det vänjer kroppen sig kanske med. Sömnen inatt har varit dålig. Idag jobbar jag kväll, tack och lov. Annars hade det inte blivit många timmars sömn. Nu var det mycket gnäll här.

Tur att jag får pigga upp dagen med att bli ompysslad av mamma med hårfix och lunch <3

Maria

Datum

Jag har dokumenterat lite datum som varit under IVF-resan. Det kan vara roligt att ha koll på och kunna gå tillbaka och titta. Om jag inte hade fått missfall på första äggåterföringen hade vi blivit föräldrar ganska precis nu. Så skönt att det gick fort mellan missfallet och nästa återföring som också blev ett plus. Detta tack vare att jag kunde sätta in ägget i en naturlig ägglossning och för att vi hade ägg kvar i frysen såklart. Det hade blivit mycket jobbigare om jag hade behövt göra om allt med spray, sprutor och plock innan en ny återföring kunde göras.


Maria

Söndag

Dagen innan allvaret börjar igen. Imorgon ringer klockan 05:40. Kommer jag klara det? Får gå och lägga mig vid 20:00 ikväll tror jag ;)

Jag har rensat och donat lite här på morgonen. Vill få bra ordning på handdukar och sängkläder. Vi behöver en till byrå. Men just nu är det rörigt här hemma så att försöka få ihop en sån och ställa på plats känns svårt. Först måste barnrummet bli klart så vi kan få in alla hans möbler och saker där.

Snart ska vi iväg till Sandviken och lämna tillbaka de där banandörrarna. Tobbe ska bara byta glas på en telefon först och jag ska torka frillan.

Maria

Cheapy

Åkte till Sandviken idag för att köpa billiga innerdörrar. När vi kom hem såg vi att dom var böjda. Så imorgon får vi åka dit igen och lämna tillbaka. Typon :/ Sen håller vi oss till de vanliga butikerna här i Gävle istället.

Idag har jag fått frossa i sushi, helgbuffé på lilla saigon. Sen köpte vi bullar och åkte hem och fick besök av Linnea, Micke och Alva. Trevligt! Nu pluggar Tobbe och jag förbereder middagen sakta, tacogratäng blir det.

Maria

Sovmorgon

Lilltuppen här hos sin mamma så idag är det sovmorgon i huset. Jag är uppe sen en timme ungefär. Tobbe sover fortfarande, jag längtar efter att få kramas med honom men jag måste låta honom sova lite till, sen kan jag krypa ner i värmen och pussas. 4,5 år har vi varit tillsammans nu ungefär. Väldigt länge, men ändå inte. Det känns som det alltid varit vi. Jag kan inte tänka mig ett liv utan Tobbe. Förutom när han äter wasabinötter eller försöker äta upp hela porslinsskålen när han äter yoghurt. Nä då, det bästa är att få vakna med honom varje morgon och jag älskar när vi har sådär tönt-roligt ihop och skrattar så vi kiknar. Äsch, nu får det vara bra med smör! ;)











Jag börjar tråkigt nog känna mig förkyld. Nyser hela tiden, snorig och täppt i näsan, ont i halsen och öm i kroppen. Jag som ska börja jobba på måndag och såg det som en utmaning även med en frisk kropp, hur ska det gå nu? Jag ska vila och kurera i två dagar nu så hoppas jag att jag mår bättre på måndag.

Hoppas ni har en skön lördag :)


Maria