När Valter föddes fick jag kontakt med en massa människor, genom prematurgrupper på Facebook och främmande människor som önskade oss lycka till och gratulerade oss. När Valter dog hörde ännu fler människor av sig, för att beklaga, det är också många änglamammor som skrivit till mig, och jag har också sökt upp många mammor som förlorat sina barn. Många som lever med barnlöshet av andra anledningar hör också av sig. Jag känner ibland en stress över att jag inte hinner svara alla. Det är dumt att känna så, det vet jag. Jag behöver inte svara alla och vara alla till lags, men jag vill svara, säga tack och svara på eventuella frågor. Jag blir glad när ni hör av er. Idag såg jag även att flera privata meddelanden på Facebook hade hamnat i övrigtkorgen som jag inte kommer åt genom iPhonen, det är nästan alltid den jag använder. Jag tappade bort en del av meddelandena nu när jag flyttade dom till inkorgen. Så om jag inte svarat er får ni nu en förkarling på varför. Jag vill inte uppfattas som otrevlig. Jag tycker verkligen om att ni skriver till mig.
Jag blandar ihop alla människor jag håller kontakt med också. Vad som hände med deras barn, när det hände osv. Eller varför dom lever med barnlöshet. Folks historia helt enkelt. Min hjärna är inte alls lika allert som tidigare och jag har pratat med så många de senaste månaderna.
Ibland känner jag att jag kanske borde begränsa mina "kontakter". Att det kanske bidrar till onödig stress. Samtidigt som jag tänker att det är bra att dela erfarenheter med andra. Jag får kanske helt enkelt släppa kravet på att ha koll på allt och alla och strunta i om jag glömmer att svara. Så, nu har jag lättat på det också. Skönt! Tack för att ni tar emot allt jag luftar ur mig. Kram ❤️
