Idag har vi varit på Furuvik. Jag, Tobbe och Loke. Fem av mina tjejkompisar var med. Fyra av dom hade sina småbarn med sig, ett kom i mammans mage och tre kom i sina barnvagnar. Min mage är tom, och min barnvagn är tillbakalämnad på affären. Jag drog runt på en jävla skrinda med våra saker i. Fy fan vad det är tragiskt och fy fan vad ont det gör! Jag är så arg och ledsen! Mitt barn var också med, hela tiden, varje sekund, men bara för mig, i mina tankar. Mina vänner tänkte säkert också på Valter, men inte som jag och Tobbe. Jag tycker verkligen om mina vänners barn, jag älskar att vara med dom, men jag tänker på Valter hela tiden och önskar så innerligt att jag kunde fått se han bli lika stor och att han också skulle få se alla djuren, äta glass och åka karusell. Tobbe tycker verkligen om barn och han tar sig för och leker och busar med dom. Det gör så ont i mig att se honom vara med andra barn, jag vill absolut att han ska vara det, men jag är så ledsen för att han inte får mysa med sin egna son också, sin yngsta. Det är så synd om Valter att han inte fick chansen att växa upp och se vilken underbar pappa han har. Tobbe är verkligen Lokes idol. Han är helt övertygad om att han är en trollkarl. Han kan laga bilar och telefoner helt utan recept (beskrivning). Han är stark och Loke vill att Tobbe ska visa sina muskler för Lokes vänner. Vilket han helst inte gör ;) Valter skulle också få växa upp och se vilken cool och stark pappa han har. Tobbe skulle få se Valter växa upp och vara lika stolt över honom som han är över Loke. Han är lika stolt över honom, men han borde fått se mera. Jag vill också berätta för alla vilka sovtider Valter har, vilken blöja han bytt till och hur duktig han är när han tränar på att vända sig, äta och krypa. Jag vill också veta vilket favoritgosedjur mitt barn har och vilken mat som är den bästa. Jag vill också skriva upp på kölistan till förskolan och köpa regnkläder och märka alla han kläder med fina lappar.
Vi har i alla fall haft en skön dag, vädret var på vår sida och barnen hade roligt. Min ena vän har ett bonusbarn som är ett år äldre än Loke, dom går alltid om varandra eftersom ingen av oss har barnen på heltid, så det var roligt att vi fick in en träff idag. Han sover över här idag, och det är mysigt för dom. Jag tycker verkligen om mina vänner, tänk att vi haft varandra så länge. Det började med lek redan hos dagmamman med en av dom, jag minns att vi åt lera, tittade på sagomoln och slickade tallriken efter maten. En gled in i mitt liv i femman, tog sin plats fort och blev en av oss. Resten slogs vi ihop med på högstadiet, i rökrutan. Coola som aldrig förr! Nu är vi vuxna, skapligt vuxna i alla fall. Vi har gått olika vägar i livet, men ändå är vi tillsammans. Det är fint! Det är värdefullt!
Men just nu hatar jag mest den där jävla skrindan!
Valter jag älskar dig så! Hoppas min farfar kan med datorerna uppe i himlen så han kan berätta för dig vad jag skriver. Hoppas att ni har det bra och att du är med faster Åsa och mammas morbror Hasse. Hoppas det finns mycket glass men vänta tills du blir äldre. Hoppas du har en trygg famn att somna i och att någon sjunger för dig. Hoppas du har massa fina änglavänner och att ni tittar ner på alla mammors och pappors tomma famnar ibland och ser hur mycket vi älskar och saknar er! Jag hoppas att väntan för dig, inte är lika lång och smärtsam som den är för mig!
