tisdag 15 mars 2011

Jag måste erkänna

Jag är fast, fast i Big Brother, skiten jag ansåg bara vara underhållande för idioter. I så fall är jag en idiot, för nu har jag kollat på det flera dagar i rad och kommer säker kolla ikväll igen. Det är giftigt det där! Jag kan förstå att arbetslösa människor utan mening med sitt eget liv blir helt sålda på det där. Kan sitta hela dagarna och kolla live på andra människors liv. Om man nu kan kalla det liv.

Det är rätt intressant, hur folk beter sig i olika situationer. Det är ju inte vilka trökskallar som helst dom skickar in heller, den ena är dummare än den andra. Allt för att skapa intriger, och så lite alkohol på det. Men vad skulle det vara för tv om dom skickade in ett gäng med svenssons från Sandviken/Hofors. (Ursäkta mig, men jag tycker att sunkigare och tristare människor hittar man inte) Inte för att jag tycker att det är några toppen människor dom skickat in i huset heller, men tv kan dom göra. Den där vidriga människan KatEEErina skulle man ju vilka gräva ner. Fy fan, vilken röst och vilken dubbelmoral. Det gör ont i mig när hon går loss, hon är hemsk. Nicky och alla hans lögner, det funkar så länge jag bara behöver se honom på tv, skulle jag umgås med han i verkliga livet skulle vi antagligen vara dödsovänner. Roza som hotar med att hon aldrig mer ska se Nicky i ögonen, ååå vilket hot, han tar dig säker på allvar när du hotar med sånt när ni ska bo i samma hus i kanske 100 dagar. Och Sanna, varför har hon stenopererat hela ansiktet? Hon är söt, men det skulle vara vackrare om hon kunde le som en vanlig människa. Rodney ser ut som ett odjur, en bög som håller en bajsknöp mellan skinkorna. En jätte björn i små shorts och strumpor. Och Christian, vad är det för en människa? Är han på riktigt? Är han ett skämt?

Ja nu har jag väl klankat ner på dom flera tror jag ;) Skulle jag själv befinna mig i det där huset skulle jag antagligen vara vidrigast av alla. Jag skulle bli galen och gå loss på allt och alls. Jag skulle bli utvisad, jag skulle inte klara mer än två veckor tror jag

Skit samma, hemska eller inte, jag och en massa andra kan uppenbarligen inte slita oss ifrån dom!


Drömmar (varning för mycket text)

Idag mår jag lite bättre, jag orkar sitta uppe i soffan och surfa. I tre dagar har jag legat i sängen i stort sett hela tiden. Sovit korta perioder och vaknat för att jag frusit eller svettas. Idag tror jag att febern är lite lägre. Jag klev upp och började plocka lite (läs slängde snorpapper och tog fram en yoghurt) det gjorde mig svettig och snurrig. Så jag håller mig till soffan och sängen idag med. Men att jag kan sitta här och skriva är ett stort framsteg. Jag blir hemma från jobbet imorgon också, får se hur jag gör torsdag och fredag. Jag tänker inte gå tillbaka för tidigt, det blir bara jobbigt.

I alla fall, gud vilka läskiga drömmar man har när man är sjuk. Jag brukar ha rätt vidriga drömmar annars också. Jag kommer alltid ihåg mina drömmar, rätt tydligt. Vad beror det på, att en del minns dom så väl och en del minns inte ens att dom har drömt? Vi drömmer ju alltid. Fasen, jag spårar ur i tankarna hela tiden. Jag skulle ju skriva vad jag hade drömt.

Här om dagen drömde jag att det var någon typ av julfest, hela min släkt var samlad och en massa mer folk. Vi satt utomhus på ett inhägnat område, med en gärdsgård. Det börjar knaka i skogen och det kommer en livsfarlig, fasen nu tappade jag ordet, en sån där svart vit bäver besläktad rackare, som biter tills det knakar. Vet ni vad jag menar? Hur fasen kunde jag tappa ordet så? Alla blir i alla fall rädda och springer och gömmer sig, jag gömmer mig i ett hus med fyra andra tjejer, djuret tar sin in i huset och väser och fräser, är helt tokig. Vi lyckas fly, sen är djuret borta och vi festar vidare. Senare kommer den tillbaka, argare än innan. Då är jag med Sandra (min syster) djuret biter tag i mina fingrar, jag blir skit rädd, men min super syster lyckas besegra odjuret, hon tar ett super grepp och bryter nacken av den. Djuret sitter fortfarande fast i mina fingrar, men jag har fingervantar på mig så jag lyckas lirka av mig vanten med GRÄVLINGEN på. Grävling var det ja! ;) haha vad sjukt man kan drömma.  ingen annan kunde besegra monstret, men hon kunde, min super syster ;)

Idag drömde jag också om min syster. Mamma jag & Sandra hade varit ute på en biltur. Så stannade vi utanför Swedbank för att Sandra skulle ta ut pengar. Det går jättelång tid och hon kommer inte tillbaka. Då går jag ur för att kolla vad som hänt. Då sitter hon som i nån spelhall bredvid banken med en massa bruna långhåriga maffia gubbar. Hon sitter och gestikulerar och jag ser att hon visar männen att hon vill köpa amfetamin. Jag blir rädd och rosenrasande. Travar fram och ska starta en redig utställning. Hon lyssnar onte på mig för fem öre och jag blir bara mer och mer förbannad och rädd. Vad har hänt med min kloka lillasyster? Vad ska jag göra? Ska jag berätta för mamma? (haha) En av männen hotar mig att jag inte får berätta för någon vad jag sett. Jag sitter där inne ett tag och försöker tala alla till rätta, försöka få alla att sluta knarka på en gång. (ofta tror jag att jag kan förändra människor) sen går jag ut till bilen, och mamma ser på mig vad som hänt, sen var den drömmen slut.

Usch vad jag skriver, nu svettas jag, men jag har mer jag vill få ner. Frågan är om någon orkar läsa allt det här dravlet.

Jag drömmer vidare, jag sitter på torget med fyra tjejkompisar (Sofia, Lynette, Lena & Linda) och tittar på tv. Tobbe och hans pappa hade hjälp mig att få ner min tv till torget. Då kommer Katrin Zytomeriska och slår sig ner. Vi har många trevliga diskussioner med henne. Jag berättar för henne när min vän Sofia hade samma makt som henne. Sofia stod på en stor arena med fullsatt publik och hon började göra konstiga rörelser, då började hela publiken också göra dom rörelserna. Det slutade med att allt blev en stor dans. Med det menade jag att Sofia och Katrin hade lika stor inverkan på människor. haha. vi satt läge på stan och kika på folk. Allt var så tragiskt, alla var sjuka och fattiga. Två unga män gick omkring i försmå klackskor och trasiga kläder. En man och en kvinna, stora som hus gick omkring i operationslinnen. Ryggen var öppen och dom var helt nakna under, dom hade stora blåsor och sår på hela kroppen. Varet hängde i fettvalkarna på dom. usch, så himla hemskt. Dom var hemlösa och anledningen till deras ohälsa var att dom aldrig fick chansen att tillfriskna ordentligt i en bra miljö.

Jag såg även två utländska kvinnor, jag antar att det var mor och dotter. Dottern var höggravid och kunde inte gå så fort. Det gjorde mamma arg så hon lämnade sig höggravida dotter. Hon ramlade på en brunn på gatan som öppnades och kvinnan ramlade ner i brunnen. Jag tittade ner och vattnet strömmade fort där nere. Jag såg att kvinnan höll sig i en stege. Helt plötsligt vad jag också där nere. Hittade en telefon som jag kunde larma från, men det var ur kopplad så innan jag kunde ringa var den en himla massa trasser med sladdar och uttag samtidigt som jag höll på att dras med i vattnet. Jag lyckades larma och dom sa typ att dom kommer snart. Lät inte alls så stressade. Helt plötsligt ser jag golv, det kommer ett tjugotal arbetande gubbar som slutat för dagen och ska byta om. Jag går dit och pratar med dom. Dom vill inte hjälpa till. Tillslut kommer en gubbe och säger att han ska ta hand om henne, jag blir glad för en sekund, sedan fattar jag vad han menar. Dom ska utnyttja henne och en massa gubbar går emot henne. Dom har obehagliga redskap och knivar. Dom skrattar gott och säger att dom kan ta hand om henne. Så jävla vidrigt. Jag blir rädd och springer och springer och springer, nu är jag i ett parkeringshus helt plötsligt. Sen vaknar jag, jag får tvinga mig själv att vakna. Usch! Det är svårt att förklara med ord, jag skulle vilja att man kunde skriva ut sina drömmar på film så man kan visa. Usch vad hemskt det har var!

Nu svettas jag som en gris, sängen nästa!!! jag skriver nog något mer senare :)