Jag känner en sån jävla frustration, jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Men jag vet en stor bidragande faktor. Jag känner mig så arg så arg, hela tiden nästan. Jag blir nästan rädd för mig själv, jag skulle vilja låsa in mig själv i en källare och bara skrika och slå. Det gör jag så klart inte, jag håller det inne, rätt lugnt och sansat. Släpper ut lite då och då, till fel person, vid fel tillfälle. Så klart!
Det är jobbigt, jag vill vara glad. Fokusera på det positiva. Jag har svårt att kontrollera det. Jag hoppas att det går över snart, eller att jag kan hitta ett sätt att kontrollera det på. För nu är det helt hållbart. Jag är så förbannad på saker jag inte kan påverka. Jag måste försöka acceptera det jag inte kan förändra och få ogjort. Frågan är om jag vill eller någonsin kan acceptera det? Måste jag acceptera att jag inte kan acceptera det? Haha ja ni hör ju, det går ju bara runt runt i skallen på mig. Fan! Varför gör jag så här? Det här är ju inte jag! Ska jag behöva ta hjälp att reda ut det här? Gå och prata med någon. Det känns överdrivet. Men det är det jag skulle rekommendera till någon annan. Men då ska jag ta tag i det också...
JÄVLA APA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Nu blev det rätt privat, men jag vill inte heller att den här bloggen ska se ut som att allt är guld och gröna skogar. Som alla andra jävla påklistrade fejk bloggar och fejk liv. Nä, allt inte inte perfekt. Inte för någon.
