måndag 17 januari 2011

Fasad

Så, då var den här kvällen snart över också. Jag har precis lagt Loke, men han verkar jätte pigg, så jag får se om han somnar. Han ligger och sjunger och pratar. När han har somnat ska jag försöka komma till ro med min bok. Den här bloggen skulle ju handla om mig, men det känns som den handlar mest om Loke. Men det är ju så, varannan vecka handlar om Loke, den andra får handla om mig!

Kvällarna går så fort när man har Loke, hem från jobbet, äta middag, leka, bada, kolla film, borsta tänderna, läsa, natta. Men hinner inte med så mycket mer. Föräldrar som jobbar 7-16 har nästan ingen tid alls med sina barn, bara på helgerna. Det måste vara tråkigt.

Jag tycker att det är prefekt att jobba någon kväll i veckan eller att vara ledig en vardag. Då kan jag välja om jag vill ha Loke hemma eller om jag vill ha en dag för mig själv. Imorgon har jag valt att ha en dag för mig själv. Ska bli himla skönt, jag ska träna vid lunch och efter det ska jag få träffa Anna och hennes lilla tjej. Det ska bli så himla roligt!

Ikväll har Loke varit lite bråkig, han testar och trotsar nästan hela tiden. Skriker och säger elaka och kaxiga saker. Han måste väl ha sett någon annan bete sig så, och det kan förekomma överallt. Så självklart måste han testa vad som händer om man gör så. Får man bestämma? Blir någon ledsen? Efter hur lång tid är det nog? Ja det är mycket dom ska lära sig. Det är en del utav utvecklingen, men det är jobbigt att hela tiden behöva säga ifrån och förklara varför man inte får göra så, och samtidigt ska man behålla lugnet och prata pedagogiskt. Men mitt i allt testande kan han komma och mysa, ge en eskimå puss eller säga något ur gulligt. Tur är väl det. För ibland känner jag att jag bara vill lämna jorden för en stund! Det är alldeles alldeles underbart med barn, men vissa gånger kan som testa tålamodet lite för mycket! Eller vad säger ni, småbarnsmammor och pappor?
Får man erkänna att man tycker att det är jobbigt eller ska man tiga, så allting uppleves perfekt?

Jag tycker att det är tråkigt att det är så. Att många håller en fasad som uppfattas perfekt. Varför är det så? Det är tråkigt att många känner en skam över att visa hur det faktiskt är och hur man faktiskt känner. Många erkänner inte ens sanningen för sig själv. Nu pratar jag inte bara om barnsituationer, utav massa andra, relationer, ekonomi, hälsa... ja allt som hör livet till. Livet är inte lätt, det inte för någon. Så varför inte vara öppen med sitt äkta jag och dela med sig av sina konstigheter. Då kommer man förstå andra och framförallt sig själv, så himla mycket bättre!

Ja, boken var det ja, nu sover Loke, efter några vändor in till honom. Undra om jag håller mig vaken tills Tobbe kommer hem. Gäsp!

Nystädat hem

Nu har jag varit och hämtat Loke på dagis, det är oftast Tobbe som gör det men han jobbar ikväll, så då gjorde jag det. Jag har ingen koll på saker som har med dagis att göra, eftersom jag aldrig lämnar hon och nästan aldrig lämnar honom så har jag inte lagt mig i det så mycket. Det hänger kläder och saker där som jag aldrig sett, jag vet inte när dom ska dunsta från hans hylla? Jag hatar att inte ha koll på saker, men det här ska jag låta vara ;)

Idag kom vi hem till ett nystädat hem, utan att jag har behövt röra ett finger, det uppskattar jag obeskrivligt mycket, jag blir så glad så det pirras i kroppen och jag kommer mysa på det hela kvällen.

Nu kollar Loke på film och jag ska shoppa loss på H&M online, speciellt H&M home. Hittade så mycket fina saker där, det här kan bli dyrt! Tur man är rik ;)