Läkarsamtal

Idag har vi haft samtal med två läkare. Vi blir erbjudna att ha det en gång i veckan, känns kanon! Idag var det första och längsta samtalet. Läkaren sammanfattade resan hittills och sa att allt går så bra, bättre än förväntat. Allt lät så himla bra att jag bara satt och tänkte på när ordet "men" skulle komma. Jag kom på mig själv tänka massa olika saker som kunde komma efter det där "men" istället för att lyssna på vad han faktiskt sa. "Men vi har sett en växande tumör" var det jag tänkte på mest. MEN det kom aldrig! Lillen sköter sig fint och allt ser bra ut. Han ska bara bli av med den där jäkla infektionen. Hoppas på lågt CRP imorgon så penicillinet kan tas bort och då även den dumma nålen. Sen vill vi såklart att han ska "kötta" på sig lite också.

Hur lugna läkarna än är och hur bra Valter än sköter sig. Så kan jag inte slappna av en endaste sekund. Vad jag än befinner mig så är mina tankar hos Valter. Valter är mitt nummer ett och hans behov kommer före allt annat just nu, och så kommer det antagligen fortsätta. Dom som inte varit i den här situationen kan inte föreställa sig hur det är. Först kämpade jag i över två år för att bli gravid. Sedan plussade jag äntligen och så slutar det i missfall. Blir gravid igen och så blir det så här. Jag skulle inte vilja byta ut Valter mot något i hela världen. Men situationen skulle gärna få se annorlunda ut både för min, Tobbes, Lokes och Valters skull. Det är tufft. Jag gör mitt bästa på alla plan, men just nu räcker jag inte till överallt, det accepterar jag. Jag accepterar att jag bara räcker till Valter! Idag fick jag rensa tårkanalerna ordentligt. Blev väldigt besviken och ledsen när mitt tänk och mitt sett att hantera situationen kritiserades. Valter behöver sina föräldrar mer än allt annan just nu så jag tänker lägga all min energi på honom! Snart är sommaren här och vi kan leva ett mer normalt familjeliv.


Maria