Kontraster

Det sägs att man måste ha tråkigt för att ha roligt. Det tror jag på, till viss del. Jag tror att för att man bör ha tråkigt ibland för att uppskatta det roliga. Om man bara får guld uppskattar man inte silver. Jag tror att man mår bra av kontraster. Jag tänker också att det finns skalor över hur starka känslorna upplevs. Om skalan är mellan 0-10 så tror jag att vi alla är nöjda vid olika nivåer. En människa är nöjd med en två medans andra behöver en åtta. Jag tror att om man upplever starka nivåer av en känsla blir man också kapabel till att uppleva samma starka känsla på den motsatta känslan. Sorg och glädje. Om man som människa bara har fått smaka på en femma på sorgeskalan så tror jag att man bara kan uppleva en femma på glädjeskalan. Det behöver inte betyda att den människan är mindre lycklig, den människan kan vara väldigt nöjd med en femma, hen har ju aldrig upplevt en sexa. 

Innan Valter dog var jag en medel tror jag, jag låg på en femma, i både sorg och glädje. När Valter dog fick jag uppleva tian i sorg, jag bär runt på den där tian hela tiden, men också på en högra skala i glädje. Jag märker tydligt att jag glädjer mig åt saker nu som jag tidigare inte reflekterade så mycket över. Vi fick ta över mammas och pappas gamla köksbord förra veckan. Jag är verkligen riktigt riktigt glad över det. Jag kan titta på det och sätta mig vid det och känna hur himla bra det blev och var härligt det är att ha det bordet. Lokes skolstart är otroligt spännande, det hade jag tyckt innan också. Men nu är jag lixom löjligt pirrig över det. 

Det handlar nog också om kontaster, från att vara i det djupaste mörker till att kunna njuta av en god måltid eller pussa den jag älskar. Det är så skönt och betydelsefullt. Dom där andetagen ovanför vattenytan är så betydelsefulla, utan dom skulle jag dö.

Man kan lätt kan tro att personer som drabbats av enorm sorg mår dåligt hela tiden och att allt i livet är skit och saknar mening. Så är det inte för mig. Jag har fått uppleva och upplever den värsta smärtan och den tyngta sorgen, men det har också fått mig att känna av glädje på en ny nivå. Idag är det fyra månader sedan Valter dog. Fyra månader är ingenting när det handlar om att förlora sitt barn. Men på fyra månader har jag lärt mig mycket, om mig själv och andra. Om livet. Tänk vad mycket jag kommer få lära mig, få uppleva och få känna i framtiden. Jag siktar och tror på en tia även i glädje! 

Vad tror ni, kan det ligga något i mina funderingar? :)

Hoppas ni alla får en skön helg!

Fler frågor och svar

Jag fick två till frågor efter att jag publicerat svaren igår. 

"Om du skulle beskriva dig och Tobbe med tre ord var, villa skulle du välja?"

Jag skulle beskriva Tobbe som hjälpsam, ärlig och envis. 

Mig själv skulle jag beskriva som ordningsam, rolig och bestämd. Jag frågade Tobbe vilka tre ord som beskriver mig bäst och han svarade väldigt lika som jag beskriver mig själv. Rolig, snygg och ordningsam. 

"Älskar verkligen din blogg. Läser ALDRIG blogg men din kan man läsa som en bok! Läste senaste där folk ställt frågor å jag undrar en sak. Du behöver absolut inte svara å ta bort inlägget om de e störande. 

Hur länge kan man gå på sån intra behandling?  Eller va de heter och är ni öppna för förslag om det kanske.kan finnas surrogat mamma? Eller adoption?  Jag läser å hejar vidare!  Puss o kram från alla oss!!"

Tack, jag blir glad av att läsa det du skriver. 

Hur länge man kan hålla på med IVF-behandling finns det inget direkt svar på tror jag. Det är individuellt beroende på vad det är som är anledningen till behandlingen. Landstinget Gävleborg betalar tre hela behandlingar per person. Om man inte lyckats på dom tre behandlingarna får man betala resterade själv om man vill fortsätta. Det finns idag inget som tyder på att jag skulle behöva en surrogat mamma. Jag vet heller inte vilka regler som gäller för det i Sverige. Om jag skulle hamna i situationen att jag inte kan bära ett barn själv skulle jag, som jag känner idag vara öppen för surrogat mamma. Men det är väldigt svårt att säga hur jag skulle göra i den situationen om jag hamnade där. Det är lätt att säga hur man skulle göra i en situation innan man hamnat där. Jag är glad att jag vet att min kropp fungerar som den ska och att jag kan bära ett barn själv. Adoption är vi öppna för. När jag var yngre sa jag att jag skulle adoptera barn istället för att skaffa biologiska, eftersom det finns så många barn som behöver en familj. Vi kommer fortsätta försöka få ett biologiskt barn. Tiden får utvisa för när vi inte orkar mera och bestämmer oss för adoption. Jag vet att jag skulle kunna älska ett adopterat barn lika mycket som ett biologisk. Jag vet hur mycket jag älskar Loke, och han är inte min vare sig biologiskt eller juridiskt.