Gävle

Valters CRP hade som anat gått ner rejält sedan igår. Nu är han sig själv igen, som säger ifrån på skarpen om något är fel. Bra! Idag fick han byta ut PVKn, jag har inte varit med tidigare gånger och kommer inte vara med nästkommande gånger heller. Lilla älsklingen skrek och grät nå fruktansvärt. Det verkligen sved i min kropp, så jag ställde mig utanför salen och lipa jag med. Usch vad han behöver gå igenom, stakars lilla hjärta!

Imorgon kommer ambulansen från Gävle och hämtar hem oss. Det känns skönt men också nervöst. Det är skönt att han bedöms må så bra att han kan åka till Gävle redan nu. Men jag tänker mycket på hur det kommer bli. Nu känner vi till rutiner och personal här. Vi har skapat oss våra egna rutiner som funkar bra. Nu ska vi göra om. Men det kommer säkert bli kanon, och Akademiska finns ju kvar om något skulle bli försämrat med Valter. Det ska bli otroligt skönt att få komma hem till huset igen. Träffa familj och vänner kan man göra igen också. Även om det kommer vara mindre än vanligt. Tänk att lille skalman ska ut och fara i vägarna i ambulans.

Just nu sitter jag och skriver dagbok för dagarna som varit. Roligt att kunna gå tillbaka och titta och även visa Valter när han blir stor. Tobbe ska gå och lägga sig med honom nu, sen byter jag av :)





Maria