Jag vet inte vad jag ska skriva eller om jag ens ska skriva om det. Jag har berättat om min farfar, att vi igår fick hoppet att han skulle klara sig. Men hans hjärta orkade inte, i morse somnade han in. Det känns overkligt, jag kan inte förstå att han är borta. Jag åkte hem från jobbet när jag fick beskedet och har varit med pappa och farmor på förmiddagen. Enligt läkarna hade han inte ont och han somnade in lugnt. Jag är glad att han inte behövde lida under en längre tid. Det här är ändå för tidigt. Farfar blev 78 år, så han levde ett långt liv, men han var inte gammal i kroppen. Som jag skrev, han var som stålmannen, stål-farfar. Fina älskade farfar!
Usch va jobbigt men man får försöka tänka på alla fina minnen ist! de e alltid jobbigt att förlora nån nära men tyvärr så har vi varandra bara till låns! Styrke kramar till dig! / Heidi
SvaraRaderaJag beklagar sorgen Maria! usch vad jobbigt sånna här gånger finns det inget jag eller någon kan säga för att det ska bli eller kännas bättre..men jag finns här om du vill prata iaf! <3 Stor kram! /Sofia
SvaraRaderaMen neeeej.. han skulle ju bli bra! Beklagar sorgen Nasse :( Finns här om det är nåt, alltid <3 R.I.P Farfar Massa kramar / Din Maritta
SvaraRadera