Sjukskrivningen

Idag kom det världens störtblödning igen, från ingenstans när jag stod i köket och pratade med försäkringskassan. Visste knappt om det var blod eller om jag kissade på mig.
Jag vet inte om jag har berättat varför jag är sjukskriven? Jag tror inte det.
Det är i alla fall för att jag blöder i stort sett varje dag. Ibland väldigt lite och ibland väldigt mycket. Läkarna säger att det är ofarligt. Men att det är viktigt att jag tar det lugnt och inte lyfter tungt. Så därför kommer jag vara hemma så länge jag blöder, och hur länge det blir kan ingen svara på i dagsläget. Det känns tryggt att jag får vara hemma och slipper stressa och tänka på jobbet, där är det mycket lyft som jag inte skulle kunna utföra. Imorgon ringer en läkare mig för jag har lite funderingar ang graviditetspenning och sjukskrivningen. Alldeles nyss ringde även en annan läkare oplanerat för att berätta om en medicin. Jag har visat härligheten för hela gynavdelningen snart tror jag och Valter har vi sett i magen så många gånger att vi tappat räkningen. Läkarna börjar vi bli tjenis med och det är skönt att dom har koll på mig. Helst skulle jag ju inte behöva ha mer kontakt med dom är det "normala". Men men. Jag är tacksam att dom finns!

Graviditeten skulle väl vara de nio månaderna i livet då man INTE hade mens? Såklart det inte var så för mig. Tur jag har mycket annat att glädja mig åt <3

Idag har Lokes farmor, farfar och kusin varit här och lekt och grillat korv. Trevligt! :) Snart ska jag slå ner röven i soffan och titta på Mia på grötö. Imorgon är det torsdag och den bjuder på lite mer samtal och pappersfix och lunch hos mamma.