Dagen började med en ordentlig sovmorgon. Upp och duscha och förbereda kvällens mat. Midsommarlunch hos mamma, alltid lika gott. Sen bar det av till lilltäppan för dans och glass. Jag, Loke och Wilma åkte bakom fyrhjuling. Väl där träffade jag några gamla klasskompisar som jag gick med hela grundskolan. Roligt att träffas, förut var vi alla på nästan samma ställe i livet. Lek och skratt. Nu har alla gått helt olika vägar, ryggsäckar med massa olika erfarenheter. En av dom var nybliven pappa, en två veckor gammal (ung) liten dotter. Jättefin! Första riktigt lilla bäbisen jag träffade sedan Valter. Det gjorde såklart väldigt väldigt ont, men de flesta vet vad som hänt, så de flesta är ödmjuka och fäller en tår med mig när jag berättar om min son. Jag gillar barn och bäbisar fortfarande, även fast min lilla Valter inte finns här på jorden med oss. Barn är underbara, men det smärtar extra att se dom som är i samma ålder som Valter. Det smärtar att se dom stolta föräldrarna, som lever i det som vi skulle ha gjort.
Efter lilltäppan blev det fika hos päronen. När vi kom hem därifrån fick jag en paus, en kvart, ensam, tyst. Stod vid Valters vägg och bara fanns. En sån där viktig paus. Middagen hemma hos oss blev lyckad. Maten blev kanon god. Vi spelade nummer-kubb och kort. Dagen har, trots otrolig saknad och smärta, blivit fin. Det har jag min underbara familj att tacka för ❤️
En del bilder är suddiga och efterrätten kanske inte ser så tilltalande ut, men det var gott ;) Loke är så mysig med Wilma. Verskapen om att vi aldrig får se honom leka och pyssla med sin pyttelillaminibror gör så fruktansvärt ont!
Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar