Beröm

Vad härligt det är med beröm, vad mycket man kan prestera med lagom mycket beröm och lagom mycket kritik. När jag får beröm av chefen, blir jobbet så mycket roligare och jag vill göra bättre ifrån mig. När någon ger mig beröm för bloggen vill jag skriva mer och bättre. När någon ger mig beröm för att jag är en god människa vill jag ge mer till medmänniskor. Ja ni fattar. Men det är också viktigt med kritik, lagom mycket, och att man får det på ett bra sätt. Ibland är det svårt att se sina egna brister och då kan det vara utvecklande att någon berättar det för en, men det är viktigt att det inte låter som ett klagomål eller påhopp. Får då blir det fel resultat, man blir arg och presterar mindre. För att man blir osäker på sin insats.

Det är viktigt att man kan ge beröm också. Om du tycker att någon har gjort något bra är det viktigt att du säger det. Om du tycker att någon är fin, säg det. Det är viktigt att man delar med dig av smicker och beröm som kan göra att någon annan presterar bättre. Lika så att berätta om du tycker att någon kan göra något bättre. Jag tycker att det är svårare att ge kritik än beröm. Det är lättare att säga att någon har en fin tröja, än att säga att någon har en ful tröja (lite hård jämförelse). Det är lurigt att ge kritik på ett bra, upplyftande sätt. Ofta kan det feltolkas. Det är något jag måste träna på.

Men det här med beröm ska inte missbrukas, man ska inte säga det bara för att vara snäll. Man ska säga det när man verkligen menar det. Så att personen verkligen känner att man menar det. Ibland är det lätt att glömma bort att ge komplimanger. Man tänker något snällt om någon, men sen kommer det inte längre. Det stannar i tanken, kanske för att man är stressad, eller för att man är aningen avundsjuk. Det man glömmer bort är att det inte bara personen som får beröm som blir glad, utav även den som ger beröm. Tänk också på att ge personer beröm för deras insats, inte för deras resultat. Man kan exempelvis få ett lågt betyg på ett prov, men ändå gjort en enorm insats. Utifrån sina förutsättningar.

Tänk vilken skillnad det blir på känslan i kroppen när man tänker på något snällt om någon, istället för något elakt. Att snacka skit om människor och anse att alla gör fel, gör att man mår dåligt själv. Ibland kan man tycka att man mår bra av att snacka skit om en annan människa, man tycker att man höjer sig själv genom att trycka ner andra. Det är så fel. Om jag och en vän sitter och pratar om hur duktig en annan människa är känner jag mig glad i hela kroppen. Om vi däremot sitter och klagar på en annan människa känner jag bara hur irritationen växer inom mig. Personen jag pratar om, känner ingenting. Så sluta snacka skit, för det är bara du själv som blir nere utav det. Tänk istället på hur många fina människor det finns, som du ser upp till och som du tycker är så bra. Om du tycker att du är bättre än alla andra, då lär du fundera över din självinsikt, för då är den inte överens med verkligheten.

Alla kan bidra med något bra och alla har vi också något vi kan förbättra.

Ja det va väl det, nu ska jag surfa vidare :)