Från det hemska vackra, till det hemska vidriga.

Igår tittade vi på en repris från Sofias änglar, usch vad jobbigt att titta på. Det var en två barns pappa med en obotlig tumör, han visst inte hur lång tid han hade kvar med sin familj och ville ta vara på all tid han fick. Deras radhus var i stort rustningsbehov, men han var för trött för att fixa det själv. Jonny & Mattias rustade upp huset och familjen fick ha kvalitetstid. Fy va hemskt! Man får så ont i hela kroppen av att se något sånt där. Livet är inte rättvist! Man ska inte behöva genomgå något sånt där tragiskt! Man ska vara så fruktansvärt tacksam för det man har, för det hade kunnat vara så himla mycket värre! Man ska inte gå runt och klaga på att man inte har den fetaste bilen eller största huset. Självklart ska man ha drömmar och önskningar. Men man får inte glömma bort det man faktiskt redan har. Hälsa går inte att köpa för pengar! Ibland saknar man så mycket det man inte har, att man missar att se det man faktiskt har! I alla fall, Sofias änglar kommer jag fortsätta kolla på, med tusen nålar i hjärtat, jag grinar så mycket att jag knappt ser och hör tvn när jag kollar på något så tragiskt, men ändå vackert! Livsglädjen som den mannen hade var inte i närheten av vad "vi vanliga, friska svenssons" har. Så orättvist!

Från det hemska vackra, till det hemska vidriga.

Mot kvällen ville Tobbe se på en skräckfilm. Det är väl inte vad jag helst vill titta på, men han fick välja. Anledningen till att jag inte gillar skräck är oftast inte för att jag tycker att det är läskigt, utan för att jag tycker att det är dåligt. Överdrivet, fjolligt och påhittat tjafs! Jag gillar att se en skräckfilm om den verkligen skrämmer mig, inte äcklar mig. Den här filmen äcklade mig. The Last House on the Left. Den skulle tydligen handla om hämnd. Men innan vi kom så långt, låg  jag under täcket och grinade så Tobbe fick stänga av filmen. Nu grinade jag inte för att det var vackert. Nu grinade jag för att jag var så äcklad att jag ville spy. Fy fan, hur kan man välja att se något liknande? Då anser jag att man måste vara sjuk eller känslomässigt avtrubbad. Det var två flickor som blev tillfångatagna och dom blev så plågade, fysiskt, men framförallt psykiskt. En pojke som blev tvingad att förgripa sig på en av flickorna. När det kom till att den ena flickan blev våldtagen i skogen, då var det nog för mig! Vi fick kolla på solsidan efteråt för att jag skulle kunna sluta grina. Om jag hade kollat färdigt och fått se hämnden hade jag kanske kunnat med filmen, men jag klarade inte av att vänta till hon fick ge igen på dom där äckliga människorna. Visst, det är en film, men det går väl inte att undvika att sätta sig in i flickornas situation, och då vill man inte se!