Vad tycker jag själv då?

Jag skrev aldrig vad jag själv tycker om ämnet. Detta för att inte påverka era åsikter.

Jag tycker inte att man ska lämna ett två år gammalt barn ensamt. Barnet kan göra sig illa eller bli rädd. Ett barn är i stort behov av din närhet och att få känna sig trygg. Att då vakna upp och mamma/pappa är borta. Det är riktigt obehagligt för ett barn. Vilken mamma eller pappa vill utsätta sitt barn för rädsla och obehag? Ett barn ska veta att mamma eller pappa alltid finns där. Jag tycker att man kan gå ut mer soporna om soprummet/soptunnan är väldigt nära huset. Men barnets trygghet borde vara viktigare än tvätt, sopor m.m.

Anledningen till att jag tar upp det här ämnet är för att jag blev fruktansvärt irriterad när jag fick höra en sak igår. En mamma lämnade sitt barn ensam hemma medan hon gick till dagis med sitt andra barn. Det kan jag inte förstår överhuvudtaget. Varför måste man iväg med det ena barnet till dagis och inte det andra? Varför inte vänta tills båda barnen är vakna och kan följa med? Svaret på detta var att mamman inte hade frukost hemma till båda barnen. Den ursäkten gjorde saken bara värre i min öron.

Angående dricka till barn så tycker jag att barn ska dricka mjölk till maten och vatten när dom är törstiga. Saft, juice och läsk tycker jag att man kan hålla borta så länge det är möjligt. Annars tycker jag att man ger det några enstaka gånger. Om barnet inte vet att det finns annat dricka än det som serveras behöver inte barnet lida. Ingen vill väl ge sitt barn diabetes, dåliga tänder, fetma och sockerberoende? Vet ni hur allvarligt det är med sockerberoende? Vet ni hur stark beroende framkallande socker är? Självklart kommer mitt barn dricka sötsaker senare i livet. Men varför inte vänta tills dess?

Detta tog jag upp för att jag hör att barn får saft när dom vaknar på nätterna och på morgonen innan man går till dagis. Jag kan inte alls förstår varför man gör så? Eller jo, jag tror  mig veta. Det måste handla om att man är bekväm och inte orkar ta en strid med sitt barn. Men efter ett par gånger kommer barnet veta att det är vatten som gäller. Om barnet är riktigt törstigt, dricker han/hon vatten till slut. Barnet kommer inte att törsta ihjäl.

Det gör mig fruktansvärt förbannad när jag hör om mammor och pappor som inte tänker på sitt barns bästa! Finns det något viktigare än sina barn? Om man inte sätter dem i första hand borde man inte ha några barn. Men det märks väl oftast när det är för sent. Nä usch, sluta skaffa barn hit och dit om ni inte kan ta hand om dom för i helvete!