torsdag 8 maj 2014

Snälla

Kan folk snälla sluta skriva ut på internet hur jobbiga, trotsiga besvärliga deras barn är. En dag kommer barnen kunna läsa det som skrivs. Känns det bra tycker ni?

Lägg även en tanke på vem det är som uppfostrat ditt barn och vem som gett barnet grunden att stå på.

Maria

13 kommentarer:

  1. Känner att jag måste kommentera nu tyvärr. Jag har bla skrivit om baksidan av föräldraskapet i min blogg då jag inte tycker att allt är rosenrött och då just bloggen är ett ställe att ventilera så har jag valt att skriva det där. Sen att barnen ev skulle läsa när dom blir större gör mig inget då jag förmodligen redan berättat för dom hur jobbigt man hade det vissa perioder,har även lite svårt att tänka mig att dom ens skulle vara intresserade att läsa min blogg när dom är 15år typ. Om den ens är kvar,man kan ju välja att ta bort eller sätta lås. Men jag förstår vad du menar även om jag inte är av samma åsikt i just detta. Hoppas det var ok att jag skrev här!?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut är det okej. Alla har rätt till sin åsikt. Jag vet att föräldraskap inte alltid är lätt och att barn kan vara jobbiga. Men jag tycker att man ska tänka på vad man skriver om sina barn. Lika som att man ska tänka på vad man skriver om andra, tex sin partner, sina barns föräldrar och sina vänner. Barnen är ju väldigt försvarslösa dessutom.

      Radera
    2. Jag försöker sålla ut en hel del när jag skriver,man skulle ju kunna skriva mycket mycket mer om sitt familjeliv men någonstans lär man ju dra en gräns. Ibland när vi haft en hemsk dag så vill man bara få spy ur sig det,men även inom rimliga mått. Det är så svårt att veta vad en annan person har för förutsättningar och det någon tycker är svårt eller jobbigt kanske är peace of cake för en annan. Men återigen,jag förstår dig helt och fullt hur du tänker. Ha det gott

      Radera
  2. När jag läste ditt inlägg var min första tanke: Äntligen en som fattat galoppen, jättebra skrivit... Jag hörde och såg det senast idag. En mamma som gnällde åhh min son är så jobbig han lyssnar inte, vad ska man göra hit o dit, han var ca:2år. M03in dotter är 8månader och vet precis vad ordet nej betyder. Jag tänkte bara: sätt regler från början och inte i slutet då är det försent liksom, smarta vuxna människa!

    Kram från Veronica & Daliya

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vid två år är det vanligt att en trotsperiod börjar. Jag har själv en tvååring som lyssnat jätte bra men på senare tid börjat bli väldigt bestämd och kan gå emot vad jag säger bara för att testa gränser. Helt naturligt och normalt (och jobbigt ibland) men självklart är det olika från barn till barn. Jag tror att man kommer långt genom uppfostran och förklara rätt och fel, men jag tror också att det hör till att man får en liten rebell vid 2års åldern som ska prova gränser.

      Radera
    2. Ja barn kan vara jobbiga. Men ta då tag i det och prata med andra vuxna som finns runt barnet istället för hela sverige. Om du vill prata med hela sverige kan man ju vara anonym och inte hänga ut barnet.

      Radera
  3. Allt är inte en dans på rosor. Jag har legat på neonatalen i nästan 10v. Nu e mina barn snart 3år.

    Jag går fortfarande tillbaka o kikar på bloggen, o ser att jag hade hemska dagar o bra dagar, sorg, irritation o glada stunder. Mkt som är förträngt men som komner tillbaka.

    innan jag blev gravid o i början av graviditeten så läste jag bloggar där allt va jättebra, allt gick enligt hur drt skulle va.

    De sket jag i o skrev va jag tyckte o tänkte, lika på FB. Hade jag en skitdag, att barnen pressat på blåsan o terroriserat mig, eller att dom sparkat o de varit mysigt. Att man könde sig fullständigt blåslagen osv....

    DÅ va de många av dom med härliga mammabloggar som skrev att dom könde igen sig o att de va en pina vissa veckor att va gravid osv.

    Men de stog de inget om i bloggarna!

    Mina föddes 13v för tidigt o de va inte många med lätta vistelser som skrev. Antingen så va allt jättebra eller så mådde barnen jättedåligt o utgången oviss osv.

    så jag e för att man skriver hur de e, varför ska man ljuga för barnen o säga att dom va såååå snälla när man hade det tufft?

    Då kan barnen få en känsla av dom e dåliga föräldrar när dom får egna barn, om alla andra klarar allt så bra (talar av egen erfarenhet)...

    Jag vill läsa om hur barn "är", o inte en försköning, att man inte bara hör om allt som går på räls. De gynnar inte många ger massa prestationsångest....

    Så, nu har jag skrivit av mig lite...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart att man får tycka att det är jobbigt att vara gravid. Det har jag inget menat med det här inlägget. Jag menar att jag inte gillar när man pratar illa om sina barn, utanför magen. Att man klagar på hur fel dom gör och hur jobbiga dom är. Klart att det kan vara jobbigt med barn. Barn går igenom utveckligsfaser och trotsperioder. Men att ständigt klaga på sina stora barn istället för att se över sin roll som förälder får mig att bli arg och ledsen.

      Radera
    2. Bry dig inte om vad andra gör

      Radera
  4. Jag tror alla föräldrar nån gång är riktigt less på sina barn. Att de vissa dagar bara vill bara ensam utan barn på en öde ö typ. Men varför måste hela Sverige veta det? Tänker man kring hur man faktiskt lägger ut sitt barn på internet, barnet har inte valt att vara en offentlig person! O jag håller helt m dig Maria, om man ALLTID har SÅ jobbiga barn bör man väl lägga energi på att lösa situationen o ordna hjälp istället för att klaga o skrika på barnen jämt. Jag skulle bli skitledsen om min mamma skrev på facebook att hon var less på mig eller liknande. Sånt kan man väl prata m någon i nätverket om... o att skrika på barn, o nu menar jag SKRIKA typ hela tiden, är varken OK eller konstruktivt. Ge barnen respekt, de är värda det!

    SvaraRadera
  5. Du är så klok Maria. Kramar.

    SvaraRadera