Kommentarer

Jag älskar när ni kommenterar. Ibland blir jag extra glad av det ni skriver. Tack Josefin, jag tog verkligen inte illa upp! ❤️

Hej Maria,

Du och jag känner inte varandra, några av mina vänner och bekanta har gillat dina inlägg på Facebook och på så sätt har jag sett din blogg och följt dig ett tag.

Du skriver så otroligt fint och ditt sätt att skriva berör verkligen på djupet, det gör vansinnigt ont att ens snudda vid den svindlande tanken att mista sitt barn.
Och du förmedlar den känslan med fullträff på något sätt och det är en ära att som läsare få vara delaktig i det, även om det kanske inte är riktigt så du tänkt det - att främmande människor läser och gör det till något eget. Jag hoppas du förstår vad jag menar.

Jag hoppas verkligen inte du tar illa upp men för mig är det väldigt meningsfullt att läsa din blogg och få känna, om än bara några millimeter, av din sorg. Ofta försvinner jag in i vardagen, med mina barn och min familj och som många andra tar jag livet för givet. Jag retar upp mig på småsaker, varför är inte bordet avtorkat efter frukosten, hur svårt ska det vara att köra igång en tvättmaskin och jag får raseriutbrott på fyraåringen som ritat med tusch på väggen. Jag kommer på mig själv med att sitta med iPaden bläddrandes på inredningssajter för att jag har fått någon ny fixidé, ett nytt projekt, och avvisar mina småtjejer som bara vill sitta hos mamma en stund.

Och det är här du kommer in, du och Valter, och griper tag i mig, tillbaka till det som betyder något. På riktigt. Jag läser det du skriver och får tillbaka nuet. Ni skakar om mig, ni två. Stort tack för det lilla fina Valter, att du och din mamma påminner mig.

Jag är ledsen om det uppfattas fel eller konstigt, men jag kände ikväll efter att jag lyssnat på Kropp&Själ-avsnittet att jag bara ville säga det.
Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få.

Du är världens finaste mamma - ni gav honom allt ni kunde, oändlig kärlek, närhet och uppmärksamhet under hela hans liv. Valters småsyskon väntar på er, det är jag säker på.

Stor kram /Josefin

Maria