Sex

Tanken på att ha sex kändes brutal efter att Valter dött. Hur ska man kunna känna lust och njutning när man sörjer sitt barn! Det kändes så fult. Jag ville bli gravid så fort som möjligt och var glad att vi gör IVF så att vi slipper ha sex. Kliniken uppmanade oss att vänta några månader, vilket jag kan förstå. När jag fick kontakt med andra som har förlorat sina barn och hörde att dom hade sex började jag tänka en del på det. Tobbe hade inte samma tankar som mig, han upplevde det inte som ett svårt steg. Män och kvinnor har väl lite olika källor till sin sexualdrift. För två veckor sedan kände jag att jag vill prova, nån gång måste bli den första och jag vet ju att jag vill ha ett fungerande sexliv i min relation. Så vi tog tag i det, utan krusiduller. Det gick bra. Jag blev grät efteråt, det blev sån stor känslokrock. Att gråta är en vanlig del av min vardag nu. Jag gråter ofta. Vissa dagar mindre och vissa mer. Men en dag utan tårar var länge sedan. I alla fall. Det var skönt att ha det gjort, klivit över tröskeln och känna att man får visst ha sex och njuta.

Eftersom vi vill att jag ska bli gravid så fort som möjligt så började jag med ägglossningsstickor och förra veckan fick jag utslag och vi hade sex. Det är nu jag kommer till det det jag ville ha sagt. Tänk om jag är gravid? Jag hoppas och drömmer. Oddsen är inte alls stora. Vi har haft oskyddat sex i tre år. Det är ungefär 36 ägglossningar. Minus de 3+6 månaderna jag varit gravid, två graviditeter. Minus de månaderna där äggblåsan inte innehållit något ägg, omöjligt att svara på hur många det är. Läkarna säger att det inte är omöjligt för mig att bli gravid naturligt. Så hur ska vi kunna låta bli att hoppas? Det är för tidigt för att göra ett test nu. Antagligen kommer det visa negativt och vi kommer blir så ledsna och besvikna. För ett hopp är alltid ett hopp, även om oddsen är små.

Gud vad jag öppnar mig för er, hela världen har möjlighet att läsa om alla detaljer i mitt liv. Mina djupaste tankar och känslor. Sånt som många andra inte ens berättar för sina vänner. Det vräker jag ur mig rätt ut till vem som helst. Jag vet ingenting om många av er som läser. Lite läskigt. Jag känner mig trygg med mig själv och gillar därför att berätta.

Idag har vi varit barnvakt åt min underbara systerdotter Wilma. Världens finaste Wilma. Så mysig liten människa! Vi tog en promenad med vagnen på byn. Jag älskade det men det gjorde så ont att hela tiden tänka på att jag egentligen skulle ha gått med Valter i vagnen, varje dag, när som helst! Valters badbalja fick bli pool för Wilma också. Wilma får använda många av Valters saker. Det känns mysigt att kunna använda det till någon jag älskar, men så fel att det inte används av Valter också.



























Maria